Vi behöver tänka nytt för att minska hemlösheten
Dagens Nyheter rapporterade för några dagar sedan att de privata fastighetsägarna i Stockholm inte leverar försökslägenheter så som överenskommits med Stockholms stad. Enligt borgarrådet Ulf Kristersson (M) är de privata fastighetsägarna oroliga för att bli lämnade i sticket när provboende inte fungerar.
Jag är övertygad om att en del av svårigheten med att få fram bostäder för hemlösa är konceptet med försökslägenheter. Vi behöver i stället se en fast bostad som en mänsklig rättighet, även när det gäller de som idag är hemlösa. När en person från början har ett förstahandskontrakt ökar det tryggheten. Det i sin tur ökar motivationen och förmågan att också bearbeta andra problem, t. ex. missbruk, för att också kunna klara av boendet på längre sikt.
Problemet med att människor inte får en fast bostad har funnits i många år och antalet hemlösa ligger ganska konstant. Det krävs nytänkande för att kunna minska hemlösheten rejält. Ett sätt är att utveckla en svensk modell av den finska Y-stiftelsen. Denna organisation köper in lägenheter och hyr ut dessa till hemlösa. För de hemlösa med missbruk eller psykiatriska problem utformas olika indivuellt anpassade stödinsatser. Sedan stiftelsen infördes på 80-talet har antalet hemlösa minskat betydligt.
Miljöpartiet driver, både på riksnivå och i Stockholm, att en svensk modell liknande Y-stiftelsen ska utformas. En sådan stiftelse, eller bolag, ska köpa delar av bostadsbestånd och hyreshus. Lägenheterna som köps in ska erbjudas hemlösa, i form av förstahandskontrakt. Bara några få lägenheter i varje fastighet bör säljas till bolaget eller stiftelsen, så att det inte uppstår någon segregering.
Det är lätt att glömma att de flesta hemlösa inte är social utslagna. Många människor som har skulder eller som tidigare blivit vräkta är i praktiken utestängda från bostadsmarknaden. De nobbas av hyresvärdarna trots att de har stått tillräckligt länge i bostadskö för att kunna få kontrakt. Många har arbete och en ordnad social situation, men riskerar att på sikt bli utslagna om de inte får en trygg boendesituation.
Vi måste våga tala om vardagsdrickandet
Enligt Statens Folhälsoinstitut (FHI) har det s. k. riskbruket hos unga män och kvinnor (25-29 år) ökat kraftigt under de senaste fyra åren. Att "riskbruka" är att dricka såpass mycket så att man riskerar utveckla ett alkoholberoende.
Siffrorna som FHI redovisar är alarmerande. Bland unga män har andelen med riskbruk ökat från sju till 13 procent, alltså nästan en fördubbling. Bland kvinnor har andelen ökat från sex till åtta procent; dvs en ökning med en tredjedel. Ökningen beror framförallt på ökad tillgänglighet. Sett i ett historiskt perspektiv är alkoholen betydligt billigare nu än tidigare. Enlígt alkoholläkaren Sven Andreasson på FHI hänger det också ihop med en ungdomskultur där alkohol fått en allt större roll de senaste åren.
Ett tankefel som tyvärr är alltför vanligt i debatten är en fixering vid dem som redan har utvecklat ett missbruk. Men missbrukare rekryteras från "riskbrukarna". Frågan är därför; hur kan man minska rekryteringen till gruppen som har ett riskabelt högt alkoholbruk? Om vi undantar höjning av priset på alkohol så är en lösning uppenbar, men vi måste våga tala om den. Vi vuxna kan påverka de ungas förhållande till alkohol genom att ändra hur vi själva handskas med alkohol. Genom att minska vardagsdrickandet och framför allt det som sker i barnens närvaro.
I en dokumentär i SVT i november förra året visade Evin Rubar på ett slående sätt kopplingen mellan de vuxnas vardagsdrickande och barns och ungdomars uppfattningar om detta. En grupp slumpmässigt utvalda sjuåringar berättade hur de upplever de vuxnas drickande.
Några reaktioner från barnen visade tydligt på problemen med vardagsdrickande som pågår inför barnen. Om varför vuxna dricker sa barnen; "man ska dricka när man är vuxen". Barnen kände sig otrygga även när vuxna var mycket milt påverkade. De hade också bra koll på när de vuxnas beteende förändras, efter ungefär 2-3 glas; "de ser ut på ett annat sätt". Även om de vuxna själva inte tycker att deras beteende förändras märker alltså barnen det direkt...
Alltför många barn fostras tidigt - fler än för 10-20 år sedan - i att dricka är något man förväntas göra som vuxen. För att kunna minska vardagsbruket av alkohol i hemmen arbetar en del kommuner med informationsinsatser riktade direkt mot föräldrarna. Budskapen är; bjud aldrig dina barn och tonåringar på alkohol, drick helst inte inför dina barn och definitivt inte så att du blir påverkad. Sådant arbete riktat direkt mot föräldrarna skulle behövas i alla kommuner.
Inte särskilt begåvat Förbifarts-beslut
Så kom då det väntade beskedet igår från den borgerliga regeringen om att man vill att "Förbifart Stockholm" byggs. Rubriken ovan är förstås ett understatement - det vore korkat att bygga denna jätte-bilväg.
För det första; "Förbifart Stockholm" är ingen förbifart. Skulle den ha varit en produkt skulle de som saluför den blivit fällda för falsk marknadsföring. Den är en expansionsled som kommer att leda till kraftigt ökad biltrafik i regionen. Den kommer inte heller att avlasta innerstaden, vilket SIKA (Statens Institut för Kommunikationsanalys), konstaterat.
"Förbifart Stockholm" kommer också att leda till utspridd bebyggelse i regionen, som inte kommer att kunna erbjuda bra och tät kollektivtrafik. Konsekvensen blir ökad bilism, minskad andel kollektivtrafik och ökade utsläpp. Dessutom innebär den mycket stora ingrepp i naturen.
Som om inte detta skulle vara nog så kostar schabraket ungefär 30 tusen miljoner kronor att bygga. Ja, ni läste rätt. Dessa pengar tas i praktiken från stora kollektivtrafiksatsningar som annars skulle kunna bli av.
Bästa sättet att få stopp för galenskapen? Att Miljöpartiet i september 2010 får en stor valframgång och sedan, i en rödgrön majoritet, förhandlar bort "Förbifarten".
Läs artiklar i DN här och här och här.
Läs artikel i SvD här.
Hotet mot Stadion som friidrottsarena avvärjt
Den borgerliga majoritetens besked igår att förslaget att göra Stadion till en ren fotbollsarena läggs i papperskorgen gläder de allra flesta som bryr sig om idrott. Stadion är en viktig del av Stockholms kulturarv och en favoritarena för många världsstjärnor inom friidrotten. Vi kan nu se fram emot många års förnämliga tävlingar i Diamond League, Stockholm Maraton, Finnkampen och viktiga ungdomstävlingar.
Friidrottsföreningarna, Miljöpartiet och massor av idrottsintresserade har protesterat mot förslaget. Tack vare deras insats blev det politiskt omöjligt för den borgerliga majoriteten att ta bort löparbanorna. Ett exempel på det stora engagemanget i frågan är namninsamlingen som Else Lundin (MP) i idrottsnämnden och jag startade i våras, som samlat mer än 6 500 underskrifter och där friidrottsföreningarnas insats var mycket viktig.
Borgarrådet Madeleine Sjöstedt vill nu gå vidare med att i stället försöka få tillstånd för en storarena i området kring Östermalms idrottsplats, dvs i Nationalstadsparken. 2006 sa Kungliga Djurgårdsförvaltningen nej till detta, men nu vill den borgerliga majoriteten försöka igen, trots att ett bygge där stider mot lagstiftningen kring Nationalstadsparken.
Utspelet om att köra Östermalms-spåret ett varv till framstår som ett spel för galleriet. Förhoppningsvis värnar staten om Nationalstadsparken och säger nej till bygge även denna gång.
Stadion är unik som världens äldsta fortfarande använda Olympiastadion. Låt nu arenan återfå sitt ursprungliga namn; Olympiastadion, vilket kommer att underlätta att marknadsföra arenan och Stockholm som idrottsstad.
Läs artikel i DN.
Läs artikel i SvD.
Läs annan artikel i SvD.
