Höj straffet för förstagångs-dopning


Det är av förståeliga skäl starka reaktioner på avslöjandet av cyklisten Nicklas Axelssons återfalls-dopning. Men något som jag har svårt att förstå är den förvåning som uttrycks från vissa håll. Att någon dopat sig en gång borde väl rimligen öka sannolikheten för att det ska hända igen och inte tvärtom? 

Genom att en gång dopa sig har personen visat två saker. För det första en ökad benägenhet att ta genvägar om det behövs; alltså fuska. För det andra har han/hon visat att de egna resurserna inte räcker till, eller åtminstone inte tror på den egna förmågan att hävda sig i konkurrensen. Listan av "återfallsdopare" finns det också många av; med Ben Johnsson och Ludmila Engqvist som två av de mer kända. 

Dopning är också ett folkhälsoproblem, inte bara ett problem för elitidrotten. Dopade ungdomar och motionärer finns det gott om, inte minst på gym runt om i landet. Det förebyggande arbetet mot dopning, dvs bland ungdomar, måste prioriteras ännu högre av svenska idrottsförbund. Dessutom behöver straffet för förstagångs-dopning höjas ordentligt, t. ex. till fyra år som det har varit tidigare.

Läs artiklar i Aftonbladet här och här och här.
Läs artikel i DN här.
Läs artikel i SvD här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0