Årets mästare det bästa svenska klubblaget någonsin
Hammarbys seger i SM-finalen är historisk på två sätt. Det första är självklart; det är Söders stolthets första SM-guld i bandy. Men årets mästare är förmodligen också det bästa svenska klubblaget någonsin. Nej, det är ingen överdrift - knappast något svenskt lag har samtidigt haft alla de kvaliteter som det här laget har.
Under de senaste månaderna (i grundserien och i slutspelet) har Bajen visat en makalös jämnhet. Just jämnhet är det enstaka ord som bäst beskriver Hammarby Bandy år 2010 - laget saknar helt svaga punkter.
Vi börjar bakifrån; Bajen har en Sveriges bästa målvakter i Patrick Nordgaard och tre väldigt spelbegåvade och skridskoskickliga försvarare i Olov Englund (världens kanske bästa back) Lars Johansson och David Pizzoni Elfving. De två halvorna Jesper Eriksson och Robin Sundin har en fantastisk förmåga att både täcka bakåt och med framspelningar och djupledsåkningar skapa målchanser för andra - och också göra framstötar själva.
Hammarby har ett anfallsspel som är nästan omöjligt att försvara sig emot när det stämmer (vilket det gjort nästan jämt i år). Laget har inte bara tre väldigt vassa målgörare i Patrick Nilsson (bästa forward i VM), David Eriksson och Kalle Spjuth. Dessutom finns Rickard Koch (irrationell) och Gustav Björkman (arbetshäst) som har lite andra kvaliteter än de andra tre anfallarna. Bakom dem finns lagets enskilt viktigaste spelare Stefan Erixon, som tillsammans med Ulf Einarsson och Johan Östblom utgör ett kreativt och bollvinnande mittfält. Två saker utmärker Bajens anfallspel; massor av spelalternativ att välja mellan och en fantastisk speed.
Vad som också kännetecknar Hammarby är att ALLA spelare vill ha boll. Andra lag har några stjärnor som de övriga väntar ska stiga fram när det börjar dra ihop sig. Det gäller inte Bajen; alla spelare har förmågan - och självförtroendet - att stå för avgörande insatser när det verkligen gäller.
Sist men inte minst; det här gänget har KUL ihop, både på och utanför isen. Stor trygghet och glädje i laget maximerar förmågan att prestera när allt står på spel.
Vinnarskallar i Hammarby avgörande för SM-guld
Sällan har ett lag så förtjänat ett SM-guld som Hammarby den här gången. Bollnäs, som gjorde en bra final och gjort en jättebra säsong, får ursäkta.
Finalen går till historien som en av de mer udda. Det var nästan omöjligt att spela under den första halvtimmen på grund av alla snömängder på banan. Det gick bara att spela normalt de sista 30 minuterna, men då visade verkligen Söderlaget hur starka de är. Hammarby gick från 1-1 till 3-1 och var överlägsna under den sista delen av matchen.
Det som imponerade allra mest var det lugn som Bajen genomförde matchen på. Faktum är att det låg att en enorm press på spelarna att vinna den här finalen, efter sex finalförluster under 2000-talet. Men av det märktes ingenting. Hammarby spelade lika metodiskt och vasst som under hela slutspelet och större delen av grundserien.
Matchens nyckelmål var Stefan Erixons snabba kvittering till 1-1 i snöyran, som gjorde att Hammarby aldrig behövde jaga. Spelarna genomförde hela matchen med ett stort lugn; visade upp ett väldigt säkert försvarsspel och var lika vassa framåt som under hela säsongen.
I ett Bajen som är fyllt med vinnarskallar var det symboliskt att den kanske störste kämpen av alla; Johan Östblom, fick göra viktiga 2-1. Robin Sundins avgörande 3-1 var ett exempel på den stora skridskoskicklighet som utmärker SM-vinnarna.
Kan Ibra acceptera att vara en i mängden i Barca?
Aftonbladet har en intressant artikel idag om Zlatin Ibrahimovic´s djupa formsvacka och minskade popularitet hos fansen i Barcelona. Frågan är om "Ibra" kan acceptera att vara en stjärna bland andra i "Barca"...
Orsaken till att Barcelona valde Ibra var att han ger lagets anfallsspel en kvalité extra - en stor och fysiskt stark anfallare som är svår att stoppa och bra på huvudet. Dessutom har han det fantastiska spelsinnet och passningsförmågan gemensamt med alla andra spelare i laget. Ibra borde vara en idealisk komplettering till Barcelonas stjärnor och så var det också i början av säsongen...
Men Barcelona funderade också över Ibras personlighet innan man beslöt att lägga ut en av de största transfersummor som någonsin lagts på en fotbollspelare. Zlatan har ett mycket stort ego och har alltid varit huvudperson i de lag han spelat i; Malmö, Ajax, Juventus och Inter. Så är det inte alls i Barca - där är Messi storstjärnan och den viktigaste spelaren och Xavi, Iniesta och Puyol klubbens nyckelsspelare därefter. Det gäller både hos coachen Josep Guardiola och klubbens supportrar.
Vad är då nyckeln till att tiden i Barcelona ska bli lyckad för Zlatan? Enkelt - om han accepterar att vara en viktig spelare bland andra i Barcelona, om han ta en petning då och då, om han inte konkurrerar med Messi, Xavi och Iniesta om uppmärksamheten - då kommer Zlatans tid i Barcelona bli mycket framgångsrik. Om inte så kommer den negativa spiral han nu är inne i att fortsätta. Personligen tror jag inte Ibra klarar att inte vara huvudpersonen i ett lag, utan att han snart kommer att söka sig till en annan klubb som vill bygga sitt spel runt just honom...
Läs artikel i Aftonbladet här och här.
Inter på väg mot final
Internazionale gjorde det - slog ut Chelsea i Champions League, efter att också ha vunnit mötet i London. Samuel Etó gjorde ett klassmål som blev matchens enda. Inters avancemang är inte en överraskning. Laget har visserligen visat dålig form i italienska ligan den senaste månaden, men faktum är att den här upplagan av Milanos stolhet (förlåt alla Milan-supporters) är den kanske starkaste någonsin.
Inter har vunnit fyra raka ligatitlar och det här året, mer än något annat år, är det Champions League som gäller. Det är mycket svårt att samtidigt fokusera maximalt på både ligan och Champions Legaue. Inter har två titlar i Europacupen, som den hette tidigare, men den senaste vanns för 45 (!) år sedan. Motivationen är enorm hos spelarna, ledningen och fansen.
I sina två ligasegrar mot Milan med sammanlagt 6-0 visade Inter upp ett lika imponerande spel och effektivitet som Barcelona och Manchester United i sina bästa stunder. Jag ser de tre lagen som jämnbördiga favoriter till segern i Champions League. Vad som skiljer årets Inter från de lag som vunnit ligan de senaste åren är högstanivån och jämnheten i laget. Dessutom har laget ett skarpare anfall än tidigare (förlåt Zlatan) med Diego Milito och Samuel Etó.
Läs artiklar i Aftonbladet här, här, här och här.
Läs artiklar i DN här, här, här, här här och här.
Läs artikel i SvD här, här och här.
Synnerligen rättvis final för Hammarby
Jag hade förmånen att se dagens avgörande semifinal live på Zinkensdamm tillsammans med 4236 andra. Oj vilken första halvlek vi fick se! Bajen visade upp den vackraste och effektivaste bandy som något lag har visat upp i år. Villa var varnade efter storförlusten i måndags men hade inget att sätta emot - det gick helt enkelt för fort när Bajen drog upp farten. 6-0 efter en halvtimme säger allt...
Hammarby gjorde helt rätt som sedan slog av på takten, bevakade ledningen och såg till att undvika skador. Nu har laget 10 dagar på sig att finslipa kombinationer, träna hörnor m m inför finalen den 21 mars på Studenternas i Uppsala. Det finns en enorm hunger i laget, sa Jesper Eriksson till SVT efter matchen. Det märks verkligen. Nu håller vi tummarna för Bajens första SM-guld...
Läs artikel i Aftonbladet här.
Läs artikel i DN här.
Läs artikel i SvD här.
Hammarbys bredd fortsätter imponera
Att ha elitseriens bredaste och starkaste spelartrupp fortsätter att betala sig i slutspelet. Hammarby Bandys seger mot Villa med 8-2 i den andra semifinalen, efter bländande spel, var slutspelets ojämnaste match hittills. Bollnäs och Sandviken kommer att ha mycket respekt för Bajen inför en trolig SM-final på Studenternas den 21 mars.
Att det här laget är oerhört fokuserat på uppgiften har verkligen märkts i slutspelet. Bajen har hämtat upp underlägen i tre matcher i rad med en blandning av het vilja och ett homogent lagspel. I den här matchen firade elitseriens snabbaste och vassaste anfallsspel triumfer - och bredden i laget. Medan andra lag är beroende av att några få spelare alltid får spelet att stämma har Bajen klasspelare på alla positioner - det gör Söderlaget unikt.
Den här gången var det Johan Östblom som visade vägen genom att vara inblandad i tre av de fyra första målen. Kalle Spjuth, som varit skadad och gjort en storslagen comeback, gjorde två fullträffar. Kalle var en av de som gjorde mål i Bajens senaste final 2007. Han får förmodligen chans att göra fler finalmål den 21 mars.
Läs artiklar i Aftonbladet här.
Hammarby vänder underläge för tredje gången i rad
Hammarby Bandys blandning av het vilja och elitseriens snabbaste anfallsspel firar triumfer på löpande band i slutspelet. Bortasegern mot Villa i första semifinalen var tredje gången på en vecka som Bajen har vänt underläge till seger under andra halvlek. Imponerande!
Det är svårt för motståndarna att hinna med när Patrick Nilsson, David Karlsson och de andra i anfallet uppbackade av Stefan Erixon, Ulf Einarsson, Robin Sundin och Jesper Eriksson drar upp farten. Bajens starka lagmoral och bredd med skickliga spelare, och ersättare, på alla positioner gör att det är svårt att ta bort enskilda spelare. Det finns alltid andra som tar ansvar när någon har en mindre bra dag.
Det är en bra bit kvar till SM-final för Bajen. Men det ser verkligen bra ut inför de två semifinalerna som följer nu på Zinken.
Läs artikel i Aftonbladet här.
Läs artikel i DN här.
Läs artikel i SvD här.
Två saker som talar för Hammarby
Hammarby Bandy svarade för en ny vändning mot Sirius och har kvalificerat sig för en välförtjänt semifinal i SM-slutspelet. I lördags (på Zinkensdamm) vände Bajen 0-2 till 4-3 och igår (i Uppsala) gjorde man fyra raka mål under de sista 22 minuterna och vann med 7-4. Nu väntar Villa eller Edsbyn i semifinal. Bajen var i final senast 2007 och nu ser det bra ut för en ny final...
Framför allt två saker talar för att Hammarby slår Villa/Edsbyn; lagmoralen och bredden i spelartruppen. Att vända underlägen i två så viktiga matcher både visar att det finns en väldigt bra stämning i laget och segern stärker självförtroendet och lagmoralen ytterligare. Hammarbys bredd är störst av alla lag, vilket gör att det finns bra spelare att sätta in på alla platser vid skador.
Ett bra exempel på Bajens bredd är frånvaron av Kalle Spjuth, som haft en långvarig skada. Trots att Kalle är en högklassig anfallsspelare har det knappast märkts, eftersom laget har så många bra forwards. Nu var Kalle med igen och gjorde avgörande 6-4. Jättekul för honom och laget; nu finns det ännu en spelare som konkurrerar om platserna längs fram...
Läs artikel i SvD här.
Läs artikel i DN här.
USA på väg att ta över på hockeytronen?
Frågan om USA är på väg att ta över på hockeytronen kan verka underlig efter Canadas seger i en fantastisk OS-final. Men en del talar faktiskt för det...
USA:s unga lag har under OS visat upp en härlig blandning av välutvecklad teknik och klassisk transatlantisk "gå rakt på mål"-hockey. Canada var strået vassare i finalen och vann rättvist, men det var USA:s begåvade spel som var den största överraskningen i turneringen som helhet. Fråga bara Finland, som blev fullständigt utspelade i semifinalen.
Orsaken till att att det kanske bara är en tidsfråga innan USA är bäst i världen bygger framför allt på utvecklingen av NHL. Av de "klassiska sex" ursprungliga lagen i NHL - Montreal, Toronto, Detroit, Boston, Chicago och New York Rangers - var två kanadensiska, men de fyra amerikanska lagen bestod även de av nästan bara spelare från Canada. Idag består NHL av 30 lag, varav bara sex är baserade i Canada. Med andra ord finns 80 procent av lagen i USA och samtidigt ökar andelen spelare därifrån stadigt.
NHL och ishockeyn som sport har under de senaste 15-20 åren genomgått en kommersiell metamorfos i USA. Den har på allvar börjat konkurrera med basket, baseball och amerikansk fotboll om TV-tittarna och massor av unga i USA väljer just ishockey. Det har också börjat märkas i de stora juniorturneringarna; USA vann t ex junior-VM i januari.
Om USA:s hockey fortsätter att utvecklas som under de senaste tio åren kan det vara en ren tidsfråga innan USA går om Canada som världsledare...
Lagerbäck och Nigeria kan fungera
Afrikas jätte Nigeria har en vana att byta förbundskaptener för sitt fotbollslandslag "frekvent", för att uttrycka sig diplomatiskt. Lars Lagerbäck kommer inte att få lång tid på posten innan media och nervösa chefer i landets fotbollsledning vill byta igen. Men jag tror att Lagerbäck kan vara en chansning som går hem.
Lagerbäck är en av Sveriges mest framgångsrika förbundskaptener någonsin, med åtskilliga VM- och EM-slutspel och han har fört Sverige vidare från gruppspelet tre gånger. Han är en bevisat duktig lagbyggare - han har fått ut så mycket någon kan begära av ett delvis begränsat spelarmaterial.
Lagerbäck är mycket strategisk, har gott omdöme och har bra hand med starka personligheter. Nigerias landslag är fullt av talangfulla spelare, men det har alltid funnits en brist på system i spelet och en övertro på den egna förmågan (läs: stöddighet). Kan Lagerbäck få in mer av spelsystem och lagkänsla så kan Nigeria bli en trevlig överraskning i VM i sommar.
Läs artiklar i Aftonbladet här och här.
Läs artikel i DN här.
Läs artikel i SvD här.
Arsenal jämsides och City tar grepp om CL-platsen
Arsenal hade av många experter räknats ut som ligasegrare för några veckor sedan, men är nu uppe jämsides med Chelsea och Manchester United. Arsenal har inte samma stadga som de andra två topplagen, men det kompenserar de med enorm talang. Laget spelar den mest fantasifulla och rörliga fotbollen i England och har en väldigt hög nivå när allt stämmer, men gör en del bottennapp då och då.
Det är synd att Fabregas rapporteras vara på väg till Barcelona, för med honom som allt mer erfaren speldirigent skulle "The Gunners" kunna bli ligans vackrast spelande och effektivaste lag till nästa säsong. Men lagets chanser att vinna ligan redan i år är stora. Att slå Stoke borta (3-1) var starkt och jag värderar deras chanser som lika stor som Chelseas och Uniteds.
Ett annat lag som kommer att slåss om ligasegern på allvar nästa år är Manchester City, som imponerade med att slå ledande Chelsea med 4-2 borta. City börjar mer och mer att få lagdelarna att fungera, har ligans kanske bredaste trupp och en av Englands bästa fotbollsakademier för unga spelare. Carlos Tevez var tillbaka i City-tröjan och det märktes. Han har blivit lika viktig för sitt lag som Wayne Rooney är för United (vilket inte säger lite, eftersom Rooney just nu är en av världens 3-4 bästa spelare). "The blues" har tagit ett grepp om fjärdeplatsen som ger en plats i nästa års Champions League, som jag inte tro att de släpper.
Läs artiklar i Aftonbladet här, här, här, här, här och här.
Inget fiasko åka ut mot ett starkt Slovakien
Tre Kronors förlust mot Slovakien i kvartsfinalen var ett misslyckande, men definitivt inget fiasko. Slovakien är en av "de sju stora" i ishockeyvärlden och kapapelt att vinna hela turneringen. Naturligtvis är Canada favorit i semifinalen, men Slovakiens starka defensiv och vassa kontringar gör att laget har kapacitet att slå vem som helst.
Men det har varit ont om framgångar för Tre Kronor efter det fantastiska 2006, då Bengt-Åke Gustavsson förde laget till seger i både OS och VM. Det är därför det nu talas om eventuellt byte av förbundskapten. Kanske kan det innebära en nytändning med en ny ledare för landslaget, men personligen tror jag att Bengt-Åkes begåvning, erfarenhet och allmänna klokskap gör honom bäst lämpad att vara förbundskapten ytterligare två-tre år. Insatsen i VM i vår får förmodligen stor betydelse för om han får fortsätta ett tag till...
Canada är naturligtvis favoriter till guldmedaljerna efter uppvisningen i natt. Men Slovakien spelar en helt annan typ av ishockey än Ryssland, som inte alls har samma förmåga att försvara sig, och kan visst vinna semifinalen. USA är knapp favorit mot Finland i den andra semifinalen, men Finland slår ur underläge och har ett erfaret lag som har kanske störst glöd och motivation av alla att vinna den här turneringen...
Läs artiklar i Aftonbladet här, här, här, här, här, här, här, här, här och här.
Läs artiklar i DN här, här, här, här och här.
Läs artiklar i SvD här, här och här.
Starkt Canada, men guldstriden är helt öppen
Canada imponerade när man körde över Ryssland med 7-3 i kvartsfinalen, men den som tror att det Canada nu har en enkel resa till ett OS-guld har fel. Canada spelade en fantastisk anfallshockey i en och en halv period, men Ryssland fick de också att se bra ut, genom ett stillastående och öppet försvarsspel. Vladislav Tretjak, den gamle ryske stjärnmålvakten, har tidigare sagt att Ryssland lider brist på bra backar. Det märktes och var en delförklaring till den stora förlusten.
Canada har fått en rejäl dos självförtroende genom den klara segern. Dan Boyle, som under en säsong spelade i Djurgården, sa efter matchen att de spelade mer avspänt än tidigare. Men med den här insatsen kommer hemmapublikens krav att vara skoningslösa resten av turneringen och den pressen kommer att påverka en del spelare.
För ett par dagar sedan skrev jag att alla "topp sju" har en bra chans att vinna OS. Sverige var knapp favorit i sin kvartsfinal, men jag ser inte Slovakiens seger som en överraskning. Slovakien är ett exempel på sanningen att "bra lag byggs bakifrån"; deras enormt starka defensiv skapar förr eller senare öppningar framåt.
Jag tror att USA, Finland och Slovakien alla har en bra chans att förhindra Canada från att ta guld. I "bäst av 5 matcher" är Canada mycket svåra att slå, men skillnaderna mellan lagen är såpass små att vad som helst kan hända i en enda match. Bli inte förvånad om frågan "USA eller Canada?" blir besvarad med Finland eller Slovakien.
Läs artiklar i Aftonbladet här, här och här.
Läs artiklar i DN här, här, här, här, här, här och här.
Läs artiklar i SvD här, här, här, här, här och här.
Skidstafetten största svenska framgången i OS
Sveriges guld i herrstafetten var den största blågula framgången i OS, utan konkurrens faktiskt. Orsaken är naturligtvis enkel; Sverige har inte bara enstaka stjärnor utan världens bästa landslag i längdskidåkning. Sättet segern kom till på var imponerande. Sverige ledde under större delen av loppet och hade 16 sekunders avstånd till tvåan Norge - en jättemarginal i de här sammanhangen.
Att Sverige står överst på skidtronen på herrsidan slår allt i ett vinter-OS, utom möjligen ett ishockey-guld. Sverige vann sitt senaste lagguld i stafett i OS 1988 - inte undra på att det jublades...
Om man ska ranka övriga framgångar i detta OS kommer, som jag ser det, Charlotte Kallas guld på 10 km fri stil som klar tvåa. Liksom stafettsegern var det också en återkomst efter lång väntan, fast dubbelt så lång som för stafettherrarna. Det är hela 42 år sedan en svenska vann OS-guld i längdskiddåkning. Det var 1968 Toini Gustavsson vann guld på 5 km och 10 km i Grenoble, för övrigt de enda två damtävlingar som fanns på den tiden. Dessutom banade Kallas seger väg för övriga svenskar; hennes seger minskade den press som fanns på alla svenska medaljkandidater.
USA knapp favorit, men alla "topp 7" har chansen
Vi kan se fram emot tuffa kvartsfinaler i OS-hockeyn, minst sagt. Att de två storfavoriterna Canada och Ryssland stöter på varandra redan där öppnar upp för övriga lag. Kvartsfinalerna kommer att se ut så här, om de fyra "åttondelsfinalerna" går enligt tipsen: USA-Schweiz, Sverige-Slovakien, Ryssland-Canada och Finland-Tjeckien.
Som jag ser är det bara Schweiz som kan räknas bort som guldkandidat. Alla de övriga sju har en bra chans att vinna guldet; skillnaderna mellan lagen är små och det här kan sluta nästan hur som helst.
Själv rankar deras möjligheter, baserat på slagstyrka och lottning, så här:
1. USA, 2. Canada, 3. Ryssland, 4. Sverige, 5. Tjeckien, 6. Finland, 7. Slovakien.
USA är knapp favorit, alltså. Men räkna inte bort något av dessa sju lag, inte heller Slovakien, som har sitt bästa lag sedan VM-guldet 2002 och mycket väl kan slå Sverige i kvartsfinalen.
USA kommer att besegra Schweiz relativt lätt och blir fysiskt fräscha till semifinalen där de kommer att vara fyllda av självförtroende efter segern över Canada i natt. Utvecklingen av ungdomshockeyn i USA, vilket vi såg exempel på då de vann junior-VM i januari, gör att USA även i fortsättningen kommer att vara en av guldkandidat i de stora mästerskapen.
Vinnarskallarna Hellner, Ferry, Kalla och Anja
De svenska framgångarna i OS fortsätter, något jag tror delvis vi ska tacka Charlottes Kalla, för som med sitt guld i veckan gav draghjälp åt andra svenska medaljhopp. Det bidrag till ökad tro på sina egna möjligheter - "kan hon ska kan jag" - samtidigt som pressen minskade i och med svenska folket redan hade fått en guldmedalj.
Anders Hellners guld i skiathlon var lika imponerande som Kallas och Björn Ferrys och nu har vi tre skidåkare som kan aspirera på Svenska Dagbladets bragdmedalj. Jag är själv lite allergisk mot ordet "bragd" i idrottssammanhang, men om det finns sådana uppfyller alla dessa tre kriterierna väl.
Det mest imponerande med Hellners seger är att han gav precis allt för guld tidigare i veckan på 15 km. Han missade medalj hårfint och tömde sig rejält fysiskt och mentalt. Att han efter det lyckades komma tillbaka så starkt och vinna säger mycket inte bara om talang och fysisk styrka utan också om karaktär. I det avseendet finns det också klara likheter med Anja Pärsons bronsmedalj i tosdags.
Om det finns ett ord som utmärker de fyra stjärnorna ovan är det "vinnarskallar". Ordet syftar inte bara på deras enorma motivation och förmåga att uthärda smärta utan också ett par andra saker som är lättare att förbise. Det ena är en förmåga att glömma gamla misslyckanden och (lika viktigt) framgångar och helt inrikta sig på nästa tävling. Det andra är förmågan att inte tappa koncentrationen under själva tävlingen. Kalla gav ett exempel på det efter sitt guld i veckan när hon sa att hon snabbt lyckades mota bort tankar (i slutet) på att hon höll på att vinna OS-guld. Anja Pärsson och Lindsey Vonn, liksom många utförsåkare, är också mästare på att inte distraheras av något under själva tävlingsmomentet.
Björgens och Haags välförtjänta framgångar
Alla medaljörer i ett OS ser naturligtvis lyckliga och lättade ut, men den synliga glädjen från ettan Marit Björgen och tvåan Anna Haag på 15 km skiathlon slår det mesta.
Att Haag lyckades lyfta sig ytterligare efter den knappa fjärdeplatsen på 10 km var väldigt starkt och norskans prestation var ännu mer imponerande. Marit Björgen var bäst i världen för 5-6 år sedan men har haft det motigt de senaste åren och inte haft några stora framgångar på väldigt länge. Hon fyller 30 år i mars och många trodde att hennes möjligheter att vinna något OS försvann 2006 i Turin.
Björgen rapporteras ha ändrat sitt träningsupplägg jämfört med tidigare år och har den här gången prickat in formtoppen perfekt. Hon är OS-drottningen alla kategorier så hår långt och vad som gör det extra anmärkningsvärt är hennes mångsidighet. Hon har vunnit guld i skiathlon, brons i fri stil och guld i sprint. Och ännu är det en hel del OS kvar. Hennes resa och resultat tyder på enorm karaktär, uthållighet och begåvning.
Hungrigt Sverige slår ängsligt Norge i OS
Att det är svårt att alltid hålla sig på toppen är Norges insatser hittills i OS ett bra exempel på. Vi i Sverige har länge tittat avundsjukt på våra grannar och förundrats över deras enorma skidframgångar i OS och VM.
Början på detta OS tyder på att rollerna kanske är ombytta ett tag. Jag skriver ett tag, eftersom idrotten är sådan att misslyckanden leder till omprövningar och att man prövar nya grepp. Mycket framgångar, å andra sidan, leder ofta till en benägenhet att hålla fast vid det beprövade och ett motstånd att pröva nytt. Misslyckanden föder en hunger efter revansch och framgång medan upprepade framgångar under en lång period leder till mättnad.
Men jag tror att det finns en annan faktor här också; "framgång föder framgång", som ofta blir extra stor på kollektiv nivå. Särskilt i mindre länder som Norge och Sverige har media och allmänhet enorma förväntningar på sina medaljhopp. Därför innebär Kallas och Ferrys guld att pressen på övriga svenskar minskar kraftigt, vilket bör bädda för många fler medaljer av olika valörer. För Norge är läget det motsatta; för varje misslyckande ökar pressen på de stjärnor som är kvar i tävlingarna, med risk för att det "knyter sig".
Elitidrotten har stor betydelse för att få barn och unga att börja idrotta, större betydelse än alla kampanjer. Därför satsar vi i Miljöpartiet mycket på ungdomsidrotten, så att alla unga ska kunna kunna hitta en idrott som passar just dem. Mycket viktigt är att tjejer har samma förutsättningar som pojkar att utöva idrotter de gillar. Fotboll, friidrott, handboll, hockey, bandy, skidåkning, ridning, racketsporter m fl - deras betydelse för folkhälsan kan inte överskattas. Dessutom är idrott kul!
Läs artiklar i Aftonbladet här, här, här och här.
Kallas guld öppnar upp för fler svenska medaljer
Att Charlotte Kallas fantastiska seger på 10 km fri stil var imponerande är förstås ett understatement. Hon ledde från start till mål i sin första OS-start och var aldrig i närheten att vara hotad.
Segern är enormt välkommen för en nation som på senare år varit svältfödd på segrar i längdskidor. SVT:s expertkommentator Anders Blomquist menade att Kalla kommer att bli "ett monster" för övriga konkurrenter resten av OS, eftersom hon är så stark i medgång och har varit så jämn under hela säsongen. Segern kommer att ge ta bort all yttre press från Charlotttes axlar; med ett guld i hamn är varje medalj ytterligare en bonus. Samtidigt kommer hon att vara lika hungrig som tidigare.
Att Kalla har en riktig vinnarskalle avslöjade hon i intervjun en stund efter målgången. Hon intalade sig att det var en vanlig världscuptävling och blev nästan förvånad när hon insåg att det var ett OS-guld hon hade vunnit. Det är den typen av total fokusering på uppgiften - och förmågan att ta "tänka bort" egnas och andras skyhöga förväntningar - som utmärker en mästare.
Guldet kommer också att ta bort mycket av pressen från Helena Jonsson, Anja Pärson, Tre Kronor m. fl. Vi svenskar är ju något av världsmästare på att skriva upp våra stjärnor i förväg. Därför öppnar dagens guld upp för fler svenska medaljer.
Läge för Söderlings första Grand Slam-seger i år
Robin Söderling har imponerat rejält i veckans ATP-turnering i Rotterdam, inte minst i semifinalen mot världssexan Nikolaj Davydenko, då Söderling vann i två raka set. I semifinalen visade han upp sina kännetecken; en av världens bästa servar och dito forehand-slägga, tillsammans med en fantastisk förmåga att hinna bollar ute i hörnen och kontraslå med kraft. Till det ska läggas ett större tålamod och att han blivit bättre på att ibland slå bollen med top-spin när det krävs för att komma tillbaka i en duell.
Ett av huvudskälen till att Söderling är så svår att slå är att han spelar så rakt, vilket ger en enorm hård- och snabbhet. Men det gör också hans spel en smula skört, eftersom marginalerna är så små (bollbanan över nät). Han kan åka ut mot ganska lågt rankade spelare när han har en mindre bra dag och det är det som skiljer honom mot de fem i topp (Federer, Nadal, Murray, Djokovic och Del Potro).
Men Söderling har en enormt hög nivå när hans spel klaffar och under förra året visade han att även hans lägsta-nivå stigit betydligt. Om han kan höja den ett snäpp till så ser möjligheterna för en första seger i någon av de fyra Grand Slam-turneringarna riktigt goda ut.
Läs artikel i Aftonbladet här.
