Stefan Nilsson - idrott och politik

Under de senaste månaderna (i grundserien och i slutspelet) har Bajen visat en makalös jämnhet. Just jämnhet är det enstaka ord som bäst beskriver Hammarby Bandy år 2010 - laget saknar helt svaga punkter.

Vi börjar bakifrån; Bajen har en Sveriges bästa målvakter i Patrick Nordgaard och tre väldigt spelbegåvade och skridskoskickliga försvarare i Olov Englund (världens kanske bästa back) Lars Johansson och David Pizzoni Elfving. De två halvorna Jesper Eriksson och Robin Sundin har en fantastisk förmåga att både täcka bakåt och med framspelningar och djupledsåkningar skapa målchanser för andra - och också göra framstötar själva.

Hammarby har ett anfallsspel som är nästan omöjligt att försvara sig emot när det stämmer (vilket det gjort nästan jämt i år). Laget har inte bara tre väldigt vassa målgörare i Patrick Nilsson (bästa forward i VM), David Eriksson och Kalle Spjuth. Dessutom finns Rickard Koch (irrationell) och Gustav Björkman (arbetshäst) som har lite andra kvaliteter än de andra tre anfallarna. Bakom dem finns lagets enskilt viktigaste spelare Stefan Erixon, som tillsammans med Ulf Einarsson och Johan Östblom utgör ett kreativt och bollvinnande mittfält. Två saker utmärker Bajens anfallspel; massor av spelalternativ att välja mellan och en fantastisk speed.

Vad som också kännetecknar Hammarby är att ALLA spelare vill ha boll. Andra lag har några stjärnor som de övriga väntar ska stiga fram när det börjar dra ihop sig. Det gäller inte Bajen; alla spelare har förmågan - och självförtroendet - att stå för avgörande insatser när det verkligen gäller.

Sist men inte minst; det här gänget har KUL ihop, både på och utanför isen. Stor trygghet och glädje i laget maximerar förmågan att prestera när allt står på spel.

Läs artiklar i Aftonbladet här, här, här, här och här.
Läs artikel i SvD här.