Inga skäl att staten ska äga ett flygbolag
"Sälj SAS" föreslår Miljöpartiet idag. "Det finns inga strategiska näringspolitiska eller transportpolitiska skäl för staten att äga ett flygbolag", skriver Karin Svensson Smith i en debattartikel i SvD. Samtidigt har näringsminister Maud Olofsson (C) meddelat att regeringen beslutat att skjuta till en miljard till det krisande bolaget.
Det är extra svårt för en borgerlig regering att motivera ett statligt ägande just när det gäller flyget. Det klarar de heller inte av och skälet är självklart - staten behöver inte äga flygbolag för att flyget ska fungera.
Det är stor skillnad på flyget och järnvägstrafiken. Järnvägen är det överlägset mest energisnåla och miljövänliga trafikslaget och måste kunna konkurrera med bilen och flyget. Men det behövs ett statligt ägande för att uppnå de samordningsvinster som järnvägen har. Det är viktigt att kunna erbjuda en resa på samma biljett och järnvägen behövs för att kunna transportera tungt gods. Järnvägen har en viktig roll i en svensk energiomställning.
Skattemedel ska bara bindas upp i statliga bolag om de gör nytta. De gör ingen nytta i ett flygbolag, men stor nytta i SJ.
Läs artiklar i DN här, här, här och här.
Läs artiklar i SvD här, här, här och här.
Sprutbyte minskar smittspridningen
"Nej till sprutbyte" skriver Catharina Elmsäter-Svärd (M), finanslandstingsråd på SvD "Brännpunkt" idag. Ställningstagandet går tvärs emot det tillkännagivande som sjukvårdslandstingsrådet Birgitta Rydberg (FP) gjorde för två månader sedan.
Det finns två sätt att se på detta; (1) Moderaterna har på ett förödmjukande sätt kört över Folkpartiet och Birgitta Rydberg, eller (2) Moderaterna säger bara vad de själva tycker men Rydbergs besked gäller fortfarande. Att de två ledande politikerna i borgerligt styrda Stockholms Läns Landsting ger två helt motsatta besked i en så viktig fråga är anmärkningsvärt, minst sagt...
En bakgrund; Miljöpartiet i Stockholm stad hade med införande av sprutbytesprogram i vårt budgetförslag för 2008. Av rädsla för att förlora en votering gick Moderaterna med på en utredning. Det är denna utredning, som Stockholms stad och landstinget har gjort gemensamt, som nu föreslår försök med sprutbyte och som Rydberg (FP) först sagt ja till och Elmsäter-Svärd (M) nu säger nej till.
Det krävs beslut både av Stockholms stad och Stockholms Läns Landsting för att det ska bli av något sprutbytesförsök. Om Moderaterna kört över Folkpartiet - vilket är troligast - är förlorarna de missbrukare som skulle ha bytt ut sina smutsiga sprutor mot rena, för att undgå att bli smittade av HIV eller hepatit.
"Sprutbyte minskar inte missbruket", skriver Elmsäter-Svärd. Det är inte heller huvudsyftet med sprutbyte, även om det bidrar till ökad kontakt med missbrukare och större möjlighet att motivera till behandling. FN har konstaterat att det minskar smittspridningen och inte ökar missbruket. Därför rekommenderar både FN och EU att man inför sprutbytesprogram.
Läs artikel i SvD här
Palin ett symptom på USA:s huvudproblem
Jacob Weissberg skriver i den amerikanska Internet-tidningen "Slate" att ett av USA:s största problem är en tilltagande ignorans för samhällsfrågor hos allmänheten. Detta leder till en tendens att alltmer föredra kortsiktiga populister framför ansvarstagande politiker, som inte bara säger det allmänheten vill höra. Sarah Palins uppgång i Amerikansk politik är ett uppenbart exempel. Få kan bättre än henne illustrera fenomenet kortsiktig populist.
Weissberg säger att att "our inability to address long-term challenges makes a strong case that that the United Statenow face an era of historical decline". Palins fortsatta politiska karriär kan säga en del om hur allvarligt USA:s problem är.
Sarah Palin har haft flera politiska skepnader. Som guvernör i Alaska drev hon en allmän polulist-linje, ofta i
samarbete med Demokraterna, fram till hon blev "darling" för det Republikanska partiets högerflygel. Sedan dess har kört högerpopulism-racet. Hon höjde skatter och såg till att få höjda statliga bidrag till Alaska (som redan före henne hade högst bidrag av USA:s delstater) som guvernör, men nu är skattesänkningar, minskade bidrag och minskad stat hennes mantra.
Personligen tror jag att hon kan lyckas ganska väl i republikanernas primärval inför presidentvalet 2012, eftersom speciellt det partiet lider av den populism som Weissberg skriver om. Men hon har skapat enorma antipatier mot sig själv hos breda lager av den amerikanska allmänheten, särskilt hos kvinnor, och en klar majoritet av amerikanerna har en negativ uppfattning om henne. Det talar för att det finns en tydlig gräns för hur långt hon kan gå politiskt.
Bara Chelsea, United och Arsenal kvar i titelracet
Ungefär 14 omgångar är nu kvar i Premier League och det börjar utkristalisera sig vilka lag som kommer att slåss om ligasegern. Efter Manchester Uniteds seger (Portsmouth hemma) och lokalkonkurrenten Citys förlust (Hull borta) idag får nog de sistnämnda räknas bort i kampen om titeln. Samma sak gäller Tottenham och Aston Villa, som spelade oavgjort och också är "avhängda". Liverpool vann derbyt mot Everton, men har redan tidigare tappat för mycket för att kunna hota de tre i toppen.
Därmed har de sju topplagen delats upp i två delar. Chelsea, United och Arsenal gör upp om ligasegern och City, Liverpool, Tottenham och Aston Villa om fjärdeplatsen, som ger plats i nästa års Champions League. Kampen om fjärdeplatsen blir lika intensiv som titelkampen, eftersom en plats i Champions League har en enorm betydelse, både sportsligt och ekonomiskt.
Mitt eget tips: Chelsea vinner ligan (vilket jag tippade redan i augusti) före Manchester United och Arsenal. Manchester City tar den viktiga fjärdeplatsen före Liverpool, Tottenam blir 6:a och Aston Villa slutar 7:a. Motiveringar; Chelsea är helt enkelt Englands bästa lag i år, med bäst kombination av topp och bredd. City fortsätter att bygga ett lag för framtiden, med många starka nyförvärv och en förnämlig ungdomsakademi. Vad City behöver är tid att fortsätta spela ihop sina stjärnor och de kommer att bli jämnare under säsongen.
Bra chans för Chelsea att vinna trippeln
John Terry får inte längre vara kapten i det engelska landslaget, har landslagscoachen Fabio Cappello meddelat. Orsaken är att Terry har haft en affär med en lagkamrats fru. Stora drag av såpopera har denna historia, som har tagit enorm plats i engelsk media den senaste veckan och, tyvärr, lite väl stor plats också i svensk media.
Om Terry är lagkapten eller inte lär knappast ha någon betydelse för engelsk fotbolls möjligheter att nå en framgång i fotbolls-VM i sommar. Han kommer att vara en ledargestalt i landslaget oavsett om han har kaptensbindeln runt armen eller ej. Och det kommer definitivt inte ha någon betydelse för Chelseas chanser att vinna titlar i år. Terry är mycket rutinerad och hans fokus kommer inte att påverkas av det som hänt.
Chelsea har en rejäl chans i år att förverkliga varje europeiskt fotbollslags dröm; att vinna alla de tre stora titlarna - Champions League, ligan och cupen - samma år. Jag har aldrig sett laget så starkt, vilket blev extra tydligt under afrikanska mästerskapen då de fick klara sig utan sin bästa - och en av världens bästa - spelare; Didier Drogba. Då spelade de sin bästa fotboll hittills under säsongen.
Med sitt kanske bästa lag någonsin, vidare i Champions League, ledning i Premier League och gynnsam lottning i FA-cupen är Chelsea "the team to beat" resten av året...
Läs artiklar i Aftonbladet här, här och här.
Läs artikel i DN här.
Viktigt inte förenkla frågan om hedersrelaterat våld
I förrgår besökte jag Kruton, tillsammans med Adam Axelsson, en av våra skärpta politiska sekreterare/rådgivare i Stadshuset. Kruton är Stockholms stads verksamhet för ungdomar (flickor och pojkar) som är utsatta för hedersrelaterat hot eller våld. I förra veckan var vi på ett seminarie i samma ämne, anordnat av Länsstyrelsen, med bl a. länspolischef Carin Göthblad. Det har varit mycket intressant att fördjupa sig i ämnet, som är komplext...
Kruton har både en öppenverksamhet och ett skyddat boende och är tillsammans med Terrafem, en frivilligorganisation med samma typer av verksamhet, de två största aktörerna som hjälper de som utsätts. Det som slog mig mest vid seminariet och Kruton-besöket är variationen av personer som kan vara utsatta, när det förekommer hedersförtryck.
Lite statistik om flickor, från den undersökning som Stockholms stad gjorde för ett år sedan:
- 23% får ej ha förhållande med jämnårig pojke, ska vara oskuld
- 16% får ej bestämma vem de ska gifta sig med
- 11% får ej delta i vissa fritids- och skolaktiviteter
- 7% har utsatts för kränkningar, hot eller våld
Men det är absolut inte bara flickor som kan utsättas. En hel del pojkar är utsatta också, fast i många olika roller. Den vanligaste rollen är som pojkvän. Om flickan är mycket utsatt för hot är han det också, ofta i lika stor utsträckning. Därför är en del av de som kommer till Kruton par, eftersom båda har ett skyddsbehov. Pojkar som ofta är utsatta är också de bröder som inte vill delta i förtrycket. Pojkar och flickor som inte är heterosexuella är också ofta utsatta. I de fall gäller det också deras eventuella pojk- eller flickvänner.
Viktigt är också att se att det bara är de som är tillräckligt starka för att frigöra sig som blir synliga. De flickor och pojkar som lever under den här typen av förtryck, men inte orkar frigöra sig, får i stället ofta psykiatriska problem.
En av de viktigaste uppgifterna för en organisation som Kruton är att identifiera vilka familjer som har möjlighet att förändra sig. Många har faktiskt det och då är familjesamtal ofta ett sätt att komma vidare.
Ett första, men alldeles för litet, steg i rätt riktning
En del av (det magra) resultatet från Köpenhamnsmötet var att länderna uppmanades redovisa vilka utsläppsminskningar av växthusgaser man frivilligt åtog sig att göra. Nu har 55 länder, som idag står för knappt 80 procent av utsläppen, anmält sina åtaganden.
Köpenhamnsmötet antog som målsättning att den globala temperaturökningen ska stanna på två grader, jämfört med förindustriell nivå. Att de utsläppsmål som nu anmälts inte alls räcker för att klara två grader är ingen överraskning. Men det är en början och tvågradersmålet är bra på så sätt att det styr diskussionen fram till mötet i Mexico i december.
Några iakttagelser efter att kort ha tittat på på sammanställningen (alla siffror avser till 2020):
- Kina och Indien åtar sig ännu inte att minska sina utsläpp alls, utan bara att minska dem som andel av BNP. Kina med 40-45 procent och Indien med bara 20-25 procent (båda jämfört med 2005). Eftersom desa två växande giganters BNP sannolikt kommer att öka med betydligt mer än 50 procent till 2020 kommer deras utsläpp att ha ökat rejält till 2020. Om de inte kommer på bättre tankar framöver...
- USA talar fortfarande om 17 procent (från 2005 års nivå), alltså samma som representanthuset beslöt om före sommaren 2009 men ännu inte antagits av senaten. Här finns en uppenbar risk att Demokraterna inte lyckas få ihop de 60 röster som behövs i senaten. Om det misslyckas finns en nödlösning som kan fungera - att naturvårdsmyndigheten EPA får ansvaret att se till att USA uppfyller sina åtaganden.
- Japan utlovar 25 procent, utifrån 1990 års nivå, under förutsättning att det blir en global överenskommelse framöver (i Mexico).
- EU säger 20-30 procent, utifrån 1990 års nivå. Den högre nivån gäller om det blir en global överenskommelse.
- Norge är mest ambitiös av alla länder med utlovade utsläppsminskningar på 30-40 procent, det senare gäller om det blir en global överenskommelse som klarar två graders temperaturökning.
Läs artiklar i DN här och här.
Sverige har tagit över på bandytronen
Efter den fantastiska svenska segern mot Ryssland i VM-finalen är det bara att konstatera; Sverige har tagit över på bandytronen. Orsaken är att den standardhöjning som skett i svensk bandy under de senaste åren.
Matchhjältar framför allt Daniel Mossberg, med segermålet 6-5 i förlängningen och en fantastisk insats i övrigt, och Patrick Nilsson med tre mål och den avgörande framspelningen till Mossbergs avgörande.
Sverige vann matchen för att de hade ett jämnare lag och ett strukturerat lagspel; klasssiska svenska kvaliteter med andra ord, samtidigt som de svenska spelarna i individuell skicklighet är i nivå med ryssarnas. Både strukturerat lagspel och individuell skicklighet påverkas, som alla färdigheter, väldigt mycket av träningsmöjligheter.
Mycket pga av framväxten av bandyhallar över hela landet genomgår svensk bandy en revolution. Hallarna har gett kraftigt förbättrade träningsmöjligheter och en kraftigt ökad bredd i elitserien. Antalet hallar kommer fortsätta att öka och därmed tiden på stor is att träna lagspel och öka den individuella skickligheten.
Även bandyns stora genombrott som TV-sport lyfter sporten, vilket kommer att få stor betydelse på sikt, med bättre ekonomiska möjligheter och fler ungdomar som väljer sporten. Mycket talar för att Sverige kommer att befästa sin position som världsetta framöver...
Läs artikel i DN här.
Federers dominans gör herrtennisen tråkig
Roger Federer vann finalen i Australiska mästerskapen efter 3-0 mot Adrew Murray, efter som vanligt bländande spel. Federer är den störste spelaren genom tiderna. Det är ingen tvekan om det; Sampras, Laver, Borg m fl får ursäkta. Med 16 titlar i Grand Slam-turneringar och med segrar i alla fyra är han den bäste hur man än räknar.
Men visst håller herrtennisen på att bli lite tråkig? Federers dominans - och också att det är få spelare som på allvar kan utmana honom - har gjort sporten förutsägbar, och därmed också tråkig. Spelet i sig är inte tråkigt, naturligtvis, men elitidrott handlar väldigt mycket om vem som vinner och tyvärr drabbas sportens nerv när en spelare är så dominant. Fereder har vunnit fyra av de sex senaste Grand Slam-turneringarna och varit i final i de andra två.
Federer förtjänar alla hyllningar. Han är den mest kompletta spelaren någonsin, tätt följd av Rod Laver (Australien) som var den store dominanten på 60-talet och vann alla fyra Grand Slam-turneringarna samma år, två gånger dessutom. Båda behärskar/ade både serv-volley-spel och tålamodsprövande defensiv till fulländning.
Men det räcker inte med Federers briljans och utmaningar då och då från Nadal, Murray, Djokovic och del Potro. Sporten har blivit för förutsägbar. Förhoppningsvis kommer några spelare att få ordentliga genombrott under året och kan på allvar utmana Federer.
Läs artikel i DN här.
Serena har fortfarande långt kvar till de allra största
De fyra Grand Slam-turneringarna i tennis har olika valörer och status. Wimbledon är "VM i tennis", US Open ses som nr två i rangordningen och en seger i Franska Öppna i Paris är också större än Australiska mästerskapen. Ett uttryck som används är "Triple Crown"; dvs de tre största som jag nyss räknade upp.
Just Australiska mästerskapen har blivit Serenas favoritturnering och hon har nu fem segrar där. Hon har tre segrar i Wimbledon, tre i US Open och en seger i Paris. Billie Jean King har hela sex segrar i Wimbledon, fyra i US Open, en i Paris och en i Australiska mästerskapen. Så Serena har en bit kvar för att klättra förbi King på en historisk världsranking.
Vem är då världens bästa damspelare genom tiderna? Steffi Graf (Tyskland) förstås, med hela 22 Grand Slam-titlar. Hela 18 av dem är "Triple Crown" - 7 Wimbledon, 6 US Open och 7 Paris. Margaret Smith Court (Australien) har vunnit 24 titlar, men hela 11 av dem är på hemmaplan i Melbourne, under en tid när Australiska mästerskapen hade lägre status än idag.
Martina Navratilova och Billie King (båda USA) hör också till ”topp 5”, med 18 Grand Slam titlar var. Helen Wills Moody (USA) som spelade under tennisens tidiga era (20-30-talet), har 19 titlar. Serena Williams bör rimligen ha några år kvar i topptennisen, men lär få svårt att slå sig in på historisk ”topp 5”-lista.
Serena är nu värlsetta igen, men kommer under året att utmanas av en lång rad stjärnor - 2010 ser ut att bli det starkaste damtennis-året någonsin. Aldrig har damtennisen haft så många storstjärnor som nu; systrarna Williams, Henis och Clijsters (Belgien), Dementieva, Petrova, Sjarapova, Safina, Kuznetsova, Zvonareva (alla Ryssland), Wozniacki (Danmark), Azarenka (Vitryssland), Ivanovic och Jankovic (Serbien). Alla de här spelarna har kapacitet att vinna en Grand Slam-turnering i år.
Serena Williams slog comeback-ande belgiskan Justin Henin i Australian Open och ökade därmed sina Grand Slam-titlar till 12. Nu är hon lika stor som legendaren Billie Jean King som också har 12 titlar, skriver vissa tidningar. Nja; man får nog allt se på vilka titlar de vunnit också...
De fyra Grand Slam-turneringarna i tennis har olika valörer och status. Wimbledon är "VM i tennis", US Open ses som nr två i rangordningen och en seger i Franska Öppna i Paris är också större än Australiska mästerskapen. Just Australiska mästerskapen har blivit Serenas favoritturnering och hon har nu fem segrar där. Hon har tre segrar i Wimbledon, tre i US Open och en seger i Paris. Billie Jean King har hela sex segrar i Wimbledon, fyra i US Open, en i Paris och en i Australiska mästerskapen. Så Serena har en bit kvar för att klättra förbi King på en historisk världsranking.
Vem är då världens bästa damspelare genom tiderna? Steffi Graf (Tyskland) förstås, med 22 Grand Slam-titlar. Hela 18 av dem är i de tre största - 7 Wimbledon, 6 US Open och 7 Paris. Margaret Smith Court (Australien) har vunnit 24 titlar, men 11 av dem är på hemmaplan i Melbourne, under en tid när Australiska mästerskapen hade lägre status än idag. Martina Navratilova och Chris Evert (båda USA) har 18 Grand Slam titlar var. Helen Wills Moody (USA) som spelade under tennisens tidiga era (20-30-talet), har 19 titlar. Serena Williams bör rimligen ha några år kvar i topptennisen, men lär få svårt att slå sig in på historiens "topp 5”-lista.
Serena är nu värlsetta igen, men kommer under året att utmanas av en lång rad stjärnor - 2010 ser ut att bli det starkaste damtennis-året någonsin. Aldrig har damtennisen haft så många storstjärnor som nu; systrarna Williams, Henin och Clijsters (Belgien), Dementieva, Petrova, Sjarapova, Safina, Kuznetsova, Zvonareva (Ryssland), Wozniacki (Danmark), Azarenka (Vitryssland), Ivanovic och Jankovic (Serbien). Alla de här spelarna har kapacitet att vinna en Grand Slam-turnering, så räkna med stentuff konkurrens i år.
Läs artikel i DN här.
Läs artikel i SvD här.
Stora utsläpp och ökad trängsel av "Förbifarten"
"Förbifart Stockholm" andra stora vägsatsningar kommer att leda till att Stockholmsregionen inte klarar miljömålen och dessutom till ökad trängsel. Det kan man utläsa av en ny rapport från Landstingets regionplane- och trafikkontor (RTK). Rapporten borde få alla som tror att denna motorväg kommer att leda till minskad bilism i staden på andra tankar.
Orsaken till att bilismen spås öka så mycket i RTK:s beräkningar - och därmed ge mer utsläpp och trängsel - är de stora satsningarna på nya stora vägprojekt som Moderaterna, Folkpartiet och Socialdemokraterna vill genomföra. Många nya stora motorleder, där "Förbifarten" är den i särklass största, leder till kraftigt ökad bilism. Så enkelt är det faktiskt. Det är också erfarenheterna från många storstäder som gjort liknande stora vägsatsningar. De nya stora billederna avlastar inte, utan leder istället till mer bilism, mer utsläpp och mer bilköer.
De stora höjningarna av trängselskatten, som RTK förutspår behövs om 20 år, blir alltså en konsekvens av den ökade bilismen. Lösningen? Ett nej till "Förbifarten" och andra föråldrade mastodontsatsningar på motorvägar och i stället en storsatsning på nya spårvägslinjer, tunnelbanesträckningar och annan spårtrafik. Det paradoxala är alltså att Miljöpartiets politik, som innebär just sådana stora spårsatsningar, också leder till lägre behov av höga trängselavgifter i framtiden.
Ett bra förslag för Slussen, med det behöver förbättras
Det är naturligtvis glädjande att Slussen-frågan äntligen har kommit fram till en lösning. Processen borde inte behövt ta så här många år, men å andra sidan har de flesta aspekter på bygget övervägts. Det är bra att frågan inte har politiserats - detta har blivit en typisk svensk konsensus-lösning och då menar jag det som något positivt. Trots det kunde processen ha varit avsevärt bättre när det gäller medborgarnas möjligheter att komma till tals.
Den nya Slussen innebär mindre betong och betydligt mer vatten. Slussen kommer att bli mycket mer av en plats för möten mellan människor. Den föreslagna trafiklösningen bygger på en enkel, effektiv och lättorienterad trafikanläggning, men mer behöver göras för att prioritera kollektivtrafiken, cyklister och gående, som dock förbättras i förslaget jämfört med dagens situation.
Det blir lättare att njuta av närheten till vattnet, eftersom kajerna blir breda och tillgängliga för fortgängare. Men behöver mer göras när det gäller klimatanpassning. Slussen är väldigt utsatt för framtida stigande havsnivåer.
Slussen ska också vara en plats för kultur; bl. a. bör Stadsmuséet byggas ut till att också bli ett stadsmiljöcentrum, där byggprojekt kan presenteras och stadsbyggnadsfrågor diskuteras. Slussen ska också vara en grön plats; träd, buskar och blommor är viktiga inslag i stadsmiljön i nya Slussen. Kulturen och grön stadsmiljö blir tillsammans med klimatanpassningen och framkomligheten för kollektivtrafiken, cyklister och gående de områden där förslaget behöver finslipas, innan byggarbetet så småningom kommer igång.
Läs artiklar i DN här, här och här.
Räkna med sjukförsäkringsreform i USA snart
Trots att Demokraterna förlorade senatsvalet i Massachusetts i förra veckan talar mycket för att president Obama får igenom en omfattande sjukförsäkringsreform snart, kanske redan under februari. De av många hett efterlängtade förändringarna - försäkringsskydd för nästan alla, garanti att inte förlora skyddet när man förlorar jobbet, ingen möjlighet för förskringsbolagen att neka någon m. m. - har varit en målsättning för Demokraterna under många år och de är fast beslutna att lyckas den här gången...
Demokraterna vet att om de inte kommer i mål nu så kommer väljarna att döma ut dem som inkompetenta och straffa dem i kongressvalet i november. Men sägs det inte att förslagen är opopulära? Ja, opinionsmätningarna visar en majoritet är emot det sjukvårdspaket som är på gång, men också att väljarna har mycket dålig information om innehållet i paketet.
Eftersom de olika delförslagen kommer att gynna en majoritet av amerikanerna är Demokraterna övertygade om att förslagen kommer att uppskattas när väl reformen börjar genomföras. Dessutom - och detta är viktigt - är paketet helt självfinansierat. Besparingar och höjda skatter riktade mot dem med höga inkomster finansierar reformen.
Eftersom Senaten redan har tagit ett sjukvårdspaket räcker det med att Representanthuset tar samma paket, med vissa kompletterande beslut i båda kamrarna. Räkna med att det sker och att Demokraterna redan i vår kan börja kampanja för alla konkreta fördelar sjukvårdsreformen ger de flesta amerikaner...
Läs artikel i DN här.
Läs artikel i SvD här.
Inter starkare än Milan, på alla plan
Att Internazionale är Italiens bästa lag visade man med eftertryck genom 2-0-segern mot Milan. Inter spelade två tredjedelar av matchen med en man mindre (Schnejder utvisad), men lyckades ändå utöka sin 1-0-ledning under den tiden, efter ett fantastiskt frisparksmål av Goran Pandev. Inter vann höstmötet med 4-0 och Milan har alltså "torskat" med totalt 6-0 i årets Milano-derbyn.
Förlusten måste svida rejält för Berlusconis lag, som spelat riktigt bra de sista 2-3 månaderna. Nu skulle Milan ta revansch för höstens stjärnsmäll, var det tänkt, men i stället blev det en nästan lika tung förlust igen.
Vägen ligger nu öppen för Inters femte (!) raka ligatitel. Inter hade för några år sedan stämpeln som "den eviga tvåan" efter många misslyckanden. En ny psykologi tyckte jag mig kunna märka i dagens match. Inter är inte bara spelmässigt starkare än Milan. Inter har också fått så stort självförtroende efter alla liga- och derbysegrar att de blivit psykiskt starkare i Milanos derbymöten. Milans tidigare roll som "storebror" i Milano är ett minne blott...
Läs artikel i Aftonbladet här.
Svensk bandy genomgår en revolution
Att Sverige körde över Finland i sin öppningsmatch i bandy-VM med 8-1 berodde inte på att Finland var svagt. Standarden på svenska bandy har höjts rejält de sista åren och Finland rådde helt enkelt inte på det kanske starkaste svenska landslaget någonsin. Sverige vann VM förra året och har en jättechans att försvara guldet, trots bortaplan i Ryssland...
Svensk bandy håller på att genomgå en revolution - av två skäl. Främst är det den snabba framväxten av bandyhallar som håller på att förvandla sporten. Snart finns det det över tio hallar och tillväxten kommer att fortsätta. Hallarna har gett förbättrade träningsmöjligheter och i sin tur en kraftigt ökad bredd i elitserien, med ett tiotal lag som kan slå vem som helst. Nästa säsong kommer konkurrensen att bli ännu högre. Med hallarna och den ökade konkurrensen har publiken ökat kraftigt, vilket ger mer pengar till klubbarna som får mer pengar att investera i både elit- och ungdomsbandyn.
Den andra faktorn som lyfter bandyn är TV-sändningarna. Svenska folket har verkligen upptäckt hur attraktiv bandyn är som publiksport. SVT slog härom veckan TV-rekord för elitserien då en match sågs av nästan en halv miljon (!) personer. Detta ger klubbarna ännu mer pengar att utveckla sporten. Den stora exponeringen förbättrar rekryteringen för klubbarna, eftersom allt fler barn och ungdomar - och deras föräldrar - upptäcker sporten.
Det här är är naturligtvis väldigt positivt, eftersom bandyn har en mycket viktig roll som alternativ till ishockeyn. Det behövs en bollsport på is där spelet bygger mer på teknik än förmåga att tackla. Räkna därför med att bandyns "revival" fortsätter de kommande åren...
Läs artikel i DN här.
Läs artikel i SvD här.
