LibDem vinner på en koalition med Labour
Gordon Browns avgång var ett snyggt avsked av ledaren för ett parti som behöver förnyelse och också ett smart politiskt drag. Brown går med hedern i behåll, eftersom Labour fick ett hyggligt valresultat med tanke på förutsättningarna - 13 års oavbrutet maktinnehav och en ekonomisk kris...
Avgången gör det lättare för Liberaldemokraternas ledare Nick Clegg att kunna förhandla med Labour, eftersom partiet kommer att få en ny ledare efter Brown, som många är trötta på. Det politiska priset för att göra upp med Labour blir lägre...
Under dagarna efter valet har det snabbt växt fram en stark intern opinion inom LibDem och dess sympatisörer att inte bilda regering med Tories. Egentligen är det ganska självklart varför. LibDem har än en gång haft ett val med bra resultat i procent och mycket mager utdelning i antal mandat, pga systemet med enmansvalkretsar. LibDem-anhängarna vill nu äntligen få en förändring av valsystemet så deras parti kan bli en större spelare i brittisk politik. Labour är mycket mer lyhörda för att ändra i valsystemet än Tories.
Också när det gäller politikens innehåll ligger LibDem mycket närmare Labour och det anser också LibDems anhängare. Båda är socialliberala partier och har en mycket mer pragmatisk syn på skatter och välfärd än Tories. Faktum är att det under de senaste årtiondet ofta har varit svårt att avgöra vilket parti som ligger längre till vänster, eller närmare mitten om man så vill. Förhoppningsvis slutar regeringsförhandlingarna med en koalition med Labour och LibDem...
Läs artikel i Aftonbladet här.
Läs artikel i DN här.
Läs artiklar i SvD här och här.
Friidrotten i Stockholm får ett välförtjänt lyft
Om ett par månader är det dags för den största friidrottstävlingen i Stockholm sedan EM 1958. För första gången finns Sverige med i den allra högsta ligan inom friidrotten; Diamond League, som startar i år.
Men deltagandet i den nya superligan kunde ha blivit kortvarigt, om Folkpartiets och Moderaternas planer på att göra Stockholms Stadion till en ren fotbollsarena (för Djurgården) hade blivit verklighet. Friidrottsklubbarna och massor av idrottsintresserade protesterade mot förslaget, vilket gjorde att det blev politiskt omöjligt för den borgerliga majoriteten att ta bort löparbanorna och förslaget drogs tillbaka i höstas. Ett exempel på det stora engagemanget för Stadion som friidrottsarena är namninsamlingen som Else Lundin (MP) och jag startade, som samlade mer än 6 600 underskrifter.
Stadion är unik som världens äldsta fortfarande använda Olympiastadion. Få idrottsplatser har den atmosfär och historia som denna arena har. Därför bör arenan också återfå sitt ursprungliga namn; Olympiastadion.
Ett första steg mot ett namnbyte till Olympiastadion togs i november, då idrottsnämnden beslutade att utreda ett namnbyte. Beslutet var ett svar på en motion som jag lade i juni. Ett namnbyte skulle underlätta marknadsföringen av arenan, Stockholm som idrottsstad och Diamond League. Det skulle bli lättare för turister att söka sig dit, särskilt om tunnelbanestationen samtidigt byter namn till Olympiastadion, vilket jag också föreslår i motionen.
Andra städer som har haft Sommar-OS kallar sina arenor för Olympiastadion även långt efter att OS har ägt rum - Rom och Helsingfors är två bra exempel.
Fullt möjligt att Grekland ger upp euron
Kommer Grekland att lämna euron och återinföra en egen nationell valuta? Paul Krugman, 2008 års nobelpristagare i ekonomi, ställer frågan i en kolumn New York Times och besvarar den med att det är en mycket tänkbar och även trolig utveckling.
En grundläggande orsak till att euron innebär ytterligare problem för Grekland och Portugal är det som många nationalekonomer alltid pekat på - euro-området är inte ett naturligt område för en gemensam valuta. Krugman argumenterar väl för ett scenario där Grekland tvingas lämna eurosamarbetet.
Vad är alternativen som skulle kunna rädda den Grekiska ekonomin från ett totalhaveri? Det finns i princip tre alternativ, som alla är föga troliga. Det första är att grekerna beslutar sig för att sänka sina löner rejält även i den privata sektorn, för att motverka konkurser och kunna konkurrera bättre med sin export.
För det andra skulle Europeiska Centralbanken kunna föra en expansiv penningpolitik och köpa stora delar av Greklands skulder, vilket skulle orsaka inflation i hela euro-området. För det tredje skulle de rika EU-länderna (där Sverige ingår) kunna ge enormt ekonomiskt stöd - alltså något helt annat än det vi sett hittills.
Ingen av dessa åtgärder är troligare än att Grekland skulle ges tillstånd av övriga Euro-länder att återinföra sin nationella valuta. Ingen som har sett demonstrationerna från Aten kan tro att grekerna skulle vara beredda att utstå de ytterligare lidanden som stora lönesänkningar skulle innebära. Lika lite troligt är att ECB skulle börja föra en penningpolitik som leder till omfattade inflation eller att skattebetalarna i Sverige och andra länder skulle vara beredda att bistå grekerna med ekonomiskt stöd i den enorma omfattning som är nödvändigt...
Grekland måste komma ur den tvångströja man hamnat i och det mest effektiva sättet är att återinföra en egen nationell valuta. Uppmarschen till en sådan lösning kommer vara att alla inblandade kommer att säga att det är otänkbart och omöjligt tills de vågar se sanningen i vitögat och erkänna att det är det minst smärtsamma för alla parter...
Läs artikel i Aftonbladet här.
Cleggs strategiska misstag hjälpte Labour
Valet i Storbrittanien blev en framgång för högerpartiet Tories, ett rejält nederlag men inget katastrofval för Labour och en besvikelse för Liberaldemokraterna.
Varför gick det som det gick? Labour har regerat i 13 år och det kostar på att regera. Förlusten påminner om Socialdemokraternas 2006, som då hade regerat i tolv år. Två saker händer när ett parti regerar väldigt länge. Det ena är att partiet är så upptaget med att regera att det nödvändiga förnyelsearbetet stannar upp och tillflödet av idéer sinar. Det andra är att människor vill ha omväxling och ge nya krafter en chans. Gordon Brown har gjort många misstag, men har hanterat den ekonomiska krisen kompetent. Även om Gordon Blair hade varit premiärminister hade Labout gått tilbaka rejält i valet...
Jag tror att Labour räddades från ett riktigt katastrofval av Liberaldemokraternas ledare Nick Cleggs strategiska misstag att inte utnyttja sin position som potentiell vågmästare. I valets slutspurt, när det blev alltmer uppenbart att hans parti skulle bli vågmästare, deklarerade han att han kommer låta Tories bilda regering om det blir störst.
Varför var det ett misstag? Jo, på två sätt. Dels avsade sig LibDem möjligheten att utnyttja sin förhandlingsposition fullt ut för att få maximal utdelning för sina krav. För det andra så signalerade han till den stora grupp väljare som valde mellan LibDem och Labour att en röst på LibDem nästan var samma sak som en röst på Tories ledare David Cameron som premiärminister.
Det strategiska misstaget förklarar den tydliga strömmen av väljare från LibDem till Labour under de sista dagarna i kampanjen. Båda partierna låg lika några före valet, men Labour fick 29 procent mot 23 för LibDem, som dessutom gick tillbaka i antal mandat trots en ökning i procent. LibDems position är därmed avsevärt försvagad inför de närmaste dagarnas förhandlingar om regeringsbildning...
Läs artiklar i Aftonbladet här och här.
Läs artiklar i DN här, här, här, här, här, här.
Läs artiklar i SvD här, här, här och här.
Nytänkande krävs för att rejält minska hemlösheten
Socialtjänsten är det område som har blivit allra mest misskött av den moderatledda majoriteten i Stockholm under de senaste tre åren. I fast penningvärde har budgeten minskat med över 10 procent och det märks verkligen.
Som politiker arbetar jag mycket med sociala frågor och framför allt tre av dem är extra viktiga att ta tag i efter valet, när Miljöpartiet förhoppningsvis ingår i en ny majoritet som styr i Stockholm. De tre frågorna: 1. En rejäl minskning av hemlösheten. 2. Ökat stöd och hjälp åt utsatta barn och ungdomar. 3. Ökat förebyggande arbete för att minska bruket av alkohol och droger bland unga.
En av de absolut viktigaste frågorna är alltså att minska hemlösheten. Under våren har jag tillsammans med medarbetare på Miljöpartiets kansli och medlemmar arbetat med att konkretisera våra förslag för att få fram mer bostäder för personer som lever i hemlöshet.
Ytterligare ett steg i den processen har tagits idag, då vi har hållit ett rundabordssamtal om våra förslag. Deltagande vid samtalet var Stiftelsen Hotellhem, Situation Stockholm, Enheten för hemlösa (socialtjänstförvaltningen) samt frivilligorganisationerna Ny Gemenskap, Convictus och Stadsmissionen.
Framöver går det att läsa mer om vårt arbete med hemlösheten och de andra sociala frågorna på denna blogg.
Läs mer om Miljöpartiet i Stockholms arbete för att minska hemlösheten här.
Klimatet inte enda argumentet för att avveckla oljan
Oljekatastrofen är inte så unik som vi kan tro när vi oroas över konsekvenserna för vatten, djurliv och miljö i den Mexikanska golfen. Det sker årligen många stora olyckor runt om i världen, men en stor oljeolycka i USA ges mycket större uppmärksamhet än tio stora olyckor i t. ex Nigeria, som också är en stor oljeproducent.
Att borra efter olja nära kuster är mycket riskabelt och sätter fokus på det andra stora argumentet mot olja som energikälla. Det första är naturligtvis utsläppen av koldioxien som oljeförbränning leder till och orsakar uppvvärmning av vår planet. Det andra, lika självklara, är övriga stora miljökonsekvenserna som oljehanteringen innebär, allt ifrån borrningen till riskabla transporter i tankers över havet och utsläpp av miljögifter vid förbränningen.
Vi måste alltså avveckla oljeanvändningen och använda ekonomiska styrmedel för att ställa om till miljövänlig energi som vind, sol och biogas m m. De borgerliga partiernas ojande över det rödgröna regeringsaternativets förslag till höjning av bensinskatten med 49 öre ter sig därför minst sagt magstarkt...
Läs om Miljöpartiet i Stockholm energipolitik här.
Läs artiklar i DN här, här, här, här och här.
Läs artiklar i SvD här och här.
Chelseas fjärde ligatitel nästan klar
Chelsea slog ett lågmotiverat Liverpool borta med 2-0 i dagens avgörande match i Premier League. Nu krävs bara seger hemma mot Wigan i seriens sista match för att säkra guldmedaljerna definitivt. Wigan har klarat nytt kontrakt och har inget mer än äran att spela för och bör inte kunna hota Chelsea i den matchen.
Om ingen total överraskning sker i sista matchen tar Chelsea då sin fjärde ligatitel. Nej, fler ligatitlar har inte den anrika London-klubben. Chelsea vann sin först titel 1954-55, fick sedan vänta ända till 2004-05 för att ta sin andra och säsongen efter kom den tredje titeln.
Varför vinner Chelsea ligan? Jo, laget har den bästa balansen mellan anfall och försvar och ligans bredaste trupp. På denna blogg i augusti tippade jag Chelsea som ligasegrare, men Manchester United har pressat dem hela vägen och varit väldigt nära att ta sin fjärde raka ligatitel.
Chelsea kan under maj också bli den sjunde klubben genom tiderna som tar hem "the double", dvs ligan och FA-cupen samma år. De sex klassiska lag som har lyckats med det; Manchester United (tre gånger, alla under 90-talet), Arsenal (tre gånger), Liverpool, Tottenham, Aston Villa och Preston (en gång var). Chelsea möter ligajumbon Portsmouth på Wembley i finalen och bör vinna klart där. I så fall kommer Chelsea att tillhöra en mycket exklusiv grupp engelska klubbar.
Läs om Miljöpartiet i Stockholms politik för idrott och hälsa här.
Läs artikel i SvD här.
Lika rättigheter och Kultur tunga frågor för MP
Idag har Miljöpartiet i Stockholm anordnat en visning av afrikansk film på BioRio vid Hornstull. På visningen, som var mycket välbesökt och uppskattad, visades "Pumzi", en futurisktisk Kenyansk kortfilm, och "Sex, Okra and Salted Butter", en varm komedi från Tchad om motsättningar mellan generationer.
Med visningen ville vi lyfta fram afrikansk film, som spelar en viktig roll i att modernisera vår bild av Afrika. Tyvärr är bilden av Afrika fortfarande alltför endimensionell och präglad av elände, trots att Afrika är en väldigt mångfacetterad kontinent.
Bio Rio hette under flera decennier Kvartersbion och drevs ytterst förtjänstfullt av elsjälen René Reiss, som för två år sedan sålde den till Folkets Hus och Parker. Miljöpartiet kämpade under det sista året av Kvartersbions tid för att rädda den och det är verkligen glädjande - och viktigt - att den finns som en av få verkligt alternativa biografer i Stockholm.
Med filmvisningen ville vi, Miljöpartiet, också lyfta fram en annan sak; den särbehandling och diskriminering som ofta drabbar personer med utländsk bakgrund gäller i extra hög grad för afrosvenskar. Lika rättigheter för alla, oavsett om det är i arbetslivet eller när man ska besöka en restaurang eller diskotek, är grundläggande i ett demokratiskt samhälle.
Stockholm ska vara fritt från diskriminering, ska ha en aktiv politik för lika rättigheter och jämställdhet och för att allas kompetens tas till vara, oavsett etnisk bakgrund, ålder, kön, funktionsnedsättning eller sexuell läggning. En del av ett sådant demokratiskt samhälle är också ett rikt kulturliv som får blomstra. Lika rättigheter och mycket bättre förutsättningar för kulturen kommer att få en framträdande plats om Miljöpartiet ges möjlighet att styra Sverige och Stockholms stad nästa mandatperiod.
Läs om Miljöpartiets politik för lika rättigheter, för jämställdhet, för kultur och för pensioner och äldreomsorg.
Inters taktiska triumf på Camp Nou
Barcelonas 1-0-seger var ett mål för liten och regerande mästarna är utslagna ur Champion League. Vem trodde före säsongen att Inter och Bayern Müchen skulle mötas final? Inte särskilt många, men nu står vi framför en mycket intressant final mellan två lag som bara blivit bättre under säsongen.
Inter var under 60-talet, när de vann sina två segrar i Europacupen (dåtidens Champions League), känt för sitt starka försvarsspel. Nu har det blivit det igen. Efter utvisningen av Motta i första halvlek fick Inter helt förlita sig på att försvara sig - och som de gjorde det! Barcelona skapade få riktiga målchanser och det berodde på att de inte tilläts skapa något. Inter hade alltid hela laget hem, täckte ytor med stor rörlighet och snabbhet och gick aldrig bort sig. Själv kan jag inte påminna mig ha sett ett mer imponerande försvarsspel. Inter behärskade taktiskt matchen och Barcelona hade inget motvapen.
Barca har haft enorma framgångar under de senaste åren, men laget är inte riktigt lika bra som förra året. Samuel Etó sa ödmjukt efter matchen att Barcelona är världens bästa lag, men att Inter lyckades vara bäst i just det här dubbelmötet. Jag är inte så säker; det var ingen tillfällighet att Inter vann. De behärskade taktiskt båda mötena och är rättvist i final...
Läs artikel i DN här.
Läs artikel i SvD här.
Styrkedemonstration av Bayern München
Frågan om Inter eller Barcelona tar hem Champions League i år kan lika gärna besvaras med Bayern München. Uppvisningen mot Lyon visar att Bayern inte bara har ett solitt lagspel och två ess i Arjen Robben och dagens tremålsskytten Ivica Olic. Som lag betraktat visar man nu upp en nästan lika hög högstanivå som sina två konkurrenter om titeln.
"En styrkedemonstration" kommenterade Glenn Strömberg på Viasat och det var det verkligen. Vad som framför allt imponerar med Bayern är lagets självförtroende. Både under vändningen mot Manchester United och utklassningen av Lyon har laget visat upp ett självförtroende som kan "försätta berg". Att Bayern skulle så fullständigt taktiskt dominera mot Lyon trodde i alla fall inte jag...
I morgon spelas årets mest intressanta match mellan två klubblag; Barcelona-Inter. Enligt spelbolagen är mitt eget favoritlag, Inter, knapp favorit att gå vidare efter 3-1 hemma, men själv tror jag att chanserna är 50/50, med tanke på Barcelonas enorma offensiva kapacitet. Barcelonas fantasirika spel bör också passa bättre än Inters i en final mot Bayern. Men först måste de vinna med minst två mål på Camp Nou...
Läs artikel i DN här.
Läs artikel i SvD här.
Höj stödet till Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta
Idéellt arbetande frivilligorganisationer fyller en mycket viktig roll, som komplement till en kommuns egna verksamheter. En organisation som utför ett värdefullt arbete är Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta.
Den borgerliga majoriteten i Stockholm har sedan den tog över 2006 successivt minskat sitt bidrag till frivilligorganisationerna, vilket också har drabbat Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta. Kvinnocentret hjälper bl a kvinnor med sina SFI-studier, eftersom en del har svårt att tillgodogöra sig undervisningen och behöver mer tid. De utgör ett viktigt komplement till kommunens SFI-verksamhet och då är det naturligtvis orimligt att dra ner på det lilla stöd de får.
Awad Hersi och Tomas Beer, Miljöpartiets representanter i stadsdelsnämnden i Spånga-Tensta, föreslog i mars, tillsammans med Socialdemokraternas ledamöter, att denna viktiga idéella verksamhet skulle få höjt stöd - från 120 000 kr till 200 000 kr. De borgerliga ledamöterna avslog detta och beslöt att minska bidraget till 100 000 kr.
Idéellt arbetande organisationers engagemang får aldrig tas för givet. Höj stödet till Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta, så att de får rimliga möjligheter att fylla sin viktiga roll och känner uppbackning från samhället.
Chelsea har sin första dubbel i sikte
Chelsea kopplade grepp om Premier League igen i och med 7-0 (!) hemma mot Stoke, efter tre mål av Kalou och två av Lampard. Chelsea leder ligan med en poäng och har avgörandet helt i egna händer. Det sista hindret är den svåra bortamatchen mot Liverpool nästa söndag. Eftersom dagens seger var så stor säkrade laget att de vinner ligan på målskillnad om de skulle hamna på samma poäng som Manchester United i sluttabellen.
Chelsea ska också snart spela final i FA-cupen; mot ligajumbon Portsmouth. Eftersom Chelsea har en så stark offensiv har jag svårt att se att de inte vinner klart där. Med andra ord; laget har en jättechans att för första gången i historien vinna "the double" - ligan och FA-cupen samma år. Det kan verka förvånande att ett klassiskt lag som Chelsea aldrig har vunnit dubbeln tidigare, men nu har de verkligen läge...
Läs artikel i Aftonbladet här och här.
Äldre par ska naturligtvis kunna fortsätta bo ihop
Att en del äldre par inte kan fortsätta bo ihop när en en av dem behöver flytta till äldreboende är naturligtvis inte rimligt. En del kommuner visar flexibilitet och ger de äldre som vill fortsätta bo ihop den möjligheten, medan andra tycker det är för dyrt eller komplicerat.
Just flexibiliteten tror jag är det viktiga här. Om en i paret t ex blir dement och maken/makan vill fortsätta bo ihop med sin partner så går det naturligtvis att ordna, men det krävs att man tänker lite nytt i planeringen.
Från Miljöpartiets sida anser vi att äldre par som vill fortsätta leva ihop ska få fortsätta göra det, även om bara den ena partnern har behov av äldreboende. Men det är viktigt att betona valfriheten här. Många äldre som har levt ihop med en sjuk eller funktionsnedsatt make/maka länge tycker ofta att det känns befriande när partnern flyttar till ett äldreboende. Friheten att välja att leva ihop eller att inte göra det är alltså det avgörande.
Läs artikel i Aftonbladet här.
Djurgården blir att räkna med de kommande åren
Nej, Djurgården nådde inte riktigt ända fram i sin återkomst till den absoluta eliten. HV71 är sett till säsongen mycket värdiga mästare; de vann elitserien och var lite, lite vassare i finalserien. Men alla Djurgårdssupportrar har skäl att vara väldigt stolta över sitt lag. Med tanke på lagets ungdom och långt ifrån perfekta förutsättningar inför säsongen är finalplatsen snudd på en bragd.
Hardy Nilsson, övrig DIF-ledning och spelarna har tillsammans skapat ett "go" och ett väloljat lagspel som har imponerat. Personligen tror jag att Djurgården Hockey går mot några år med mycket starka resultat. Stockholmshockeyn har blivit "het" igen och AIK:s uppflyttning tror jag kommer att vara en hjälp för DIF. Många derbyn och konkurrensen mellan klubbarna kommer att ge hela hockey-Stockholm ett lyft, vilket kommer att locka mycket publik och stärka båda klubbarna ekonomiskt.
Det faktum att Djurgården är så ungt och talangfullt, har en klok ledning och har fått laget att fungera så väl i år talar för dem kommande säsong...
Miljöpartiet tar väljare från höger och vänster
Svenska Dagbladet redovisar i en SIFO-mätning hur de osäkra väljarnas sympatier ser ut och hur många de är. Resultatet är mycket intressant och dessutom glädjande för en miljöpartist.
Mätningen visar att vi i Miljöpartiet lyckats bra med att kommunicera till väljarna vilka vi är. MP är ett grönt parti med solidaritet i högsätet och samtidigt en människosyn som utgår från att människor är olika och har olika önskemål. Det är det sistnämnda som gör att vi ligger lite närmare de borgerliga partierna i valfrihetsfrågor.
Exempel på sådana valfrihetsfrågor är rätten att välja skola och val av insatser och utförare inom äldreomsorgen. När det gäller ambitionen att ingen ska hamna utanför, dvs en grundläggande samhällssolidaritet, ligger vi närmare S och V.
Ungefär en tiondel av de borgerliga väljarna överväger att byta till Miljöpartiet och ytterligare en tiondel överväger att byta till Socialdemokraterna. Trots att MP är en tredjedel så stora som S är vi alltså lika attraktiva för borgerliga väljare. Miljöpartiet har blivit en trovärdig tredje - grön - kraft i svensk politik.
Läs artiklar i SvD här och här.
