LibDem vinner på en koalition med Labour
Gordon Browns avgång var ett snyggt avsked av ledaren för ett parti som behöver förnyelse och också ett smart politiskt drag. Brown går med hedern i behåll, eftersom Labour fick ett hyggligt valresultat med tanke på förutsättningarna - 13 års oavbrutet maktinnehav och en ekonomisk kris...
Avgången gör det lättare för Liberaldemokraternas ledare Nick Clegg att kunna förhandla med Labour, eftersom partiet kommer att få en ny ledare efter Brown, som många är trötta på. Det politiska priset för att göra upp med Labour blir lägre...
Under dagarna efter valet har det snabbt växt fram en stark intern opinion inom LibDem och dess sympatisörer att inte bilda regering med Tories. Egentligen är det ganska självklart varför. LibDem har än en gång haft ett val med bra resultat i procent och mycket mager utdelning i antal mandat, pga systemet med enmansvalkretsar. LibDem-anhängarna vill nu äntligen få en förändring av valsystemet så deras parti kan bli en större spelare i brittisk politik. Labour är mycket mer lyhörda för att ändra i valsystemet än Tories.
Också när det gäller politikens innehåll ligger LibDem mycket närmare Labour och det anser också LibDems anhängare. Båda är socialliberala partier och har en mycket mer pragmatisk syn på skatter och välfärd än Tories. Faktum är att det under de senaste årtiondet ofta har varit svårt att avgöra vilket parti som ligger längre till vänster, eller närmare mitten om man så vill. Förhoppningsvis slutar regeringsförhandlingarna med en koalition med Labour och LibDem...
Läs artikel i Aftonbladet här.
Läs artikel i DN här.
Läs artiklar i SvD här och här.
Friidrotten i Stockholm får ett välförtjänt lyft
Om ett par månader är det dags för den största friidrottstävlingen i Stockholm sedan EM 1958. För första gången finns Sverige med i den allra högsta ligan inom friidrotten; Diamond League, som startar i år.
Men deltagandet i den nya superligan kunde ha blivit kortvarigt, om Folkpartiets och Moderaternas planer på att göra Stockholms Stadion till en ren fotbollsarena (för Djurgården) hade blivit verklighet. Friidrottsklubbarna och massor av idrottsintresserade protesterade mot förslaget, vilket gjorde att det blev politiskt omöjligt för den borgerliga majoriteten att ta bort löparbanorna och förslaget drogs tillbaka i höstas. Ett exempel på det stora engagemanget för Stadion som friidrottsarena är namninsamlingen som Else Lundin (MP) och jag startade, som samlade mer än 6 600 underskrifter.
Stadion är unik som världens äldsta fortfarande använda Olympiastadion. Få idrottsplatser har den atmosfär och historia som denna arena har. Därför bör arenan också återfå sitt ursprungliga namn; Olympiastadion.
Ett första steg mot ett namnbyte till Olympiastadion togs i november, då idrottsnämnden beslutade att utreda ett namnbyte. Beslutet var ett svar på en motion som jag lade i juni. Ett namnbyte skulle underlätta marknadsföringen av arenan, Stockholm som idrottsstad och Diamond League. Det skulle bli lättare för turister att söka sig dit, särskilt om tunnelbanestationen samtidigt byter namn till Olympiastadion, vilket jag också föreslår i motionen.
Andra städer som har haft Sommar-OS kallar sina arenor för Olympiastadion även långt efter att OS har ägt rum - Rom och Helsingfors är två bra exempel.
Fullt möjligt att Grekland ger upp euron
Kommer Grekland att lämna euron och återinföra en egen nationell valuta? Paul Krugman, 2008 års nobelpristagare i ekonomi, ställer frågan i en kolumn New York Times och besvarar den med att det är en mycket tänkbar och även trolig utveckling.
En grundläggande orsak till att euron innebär ytterligare problem för Grekland och Portugal är det som många nationalekonomer alltid pekat på - euro-området är inte ett naturligt område för en gemensam valuta. Krugman argumenterar väl för ett scenario där Grekland tvingas lämna eurosamarbetet.
Vad är alternativen som skulle kunna rädda den Grekiska ekonomin från ett totalhaveri? Det finns i princip tre alternativ, som alla är föga troliga. Det första är att grekerna beslutar sig för att sänka sina löner rejält även i den privata sektorn, för att motverka konkurser och kunna konkurrera bättre med sin export.
För det andra skulle Europeiska Centralbanken kunna föra en expansiv penningpolitik och köpa stora delar av Greklands skulder, vilket skulle orsaka inflation i hela euro-området. För det tredje skulle de rika EU-länderna (där Sverige ingår) kunna ge enormt ekonomiskt stöd - alltså något helt annat än det vi sett hittills.
Ingen av dessa åtgärder är troligare än att Grekland skulle ges tillstånd av övriga Euro-länder att återinföra sin nationella valuta. Ingen som har sett demonstrationerna från Aten kan tro att grekerna skulle vara beredda att utstå de ytterligare lidanden som stora lönesänkningar skulle innebära. Lika lite troligt är att ECB skulle börja föra en penningpolitik som leder till omfattade inflation eller att skattebetalarna i Sverige och andra länder skulle vara beredda att bistå grekerna med ekonomiskt stöd i den enorma omfattning som är nödvändigt...
Grekland måste komma ur den tvångströja man hamnat i och det mest effektiva sättet är att återinföra en egen nationell valuta. Uppmarschen till en sådan lösning kommer vara att alla inblandade kommer att säga att det är otänkbart och omöjligt tills de vågar se sanningen i vitögat och erkänna att det är det minst smärtsamma för alla parter...
Läs artikel i Aftonbladet här.
Cleggs strategiska misstag hjälpte Labour
Valet i Storbrittanien blev en framgång för högerpartiet Tories, ett rejält nederlag men inget katastrofval för Labour och en besvikelse för Liberaldemokraterna.
Varför gick det som det gick? Labour har regerat i 13 år och det kostar på att regera. Förlusten påminner om Socialdemokraternas 2006, som då hade regerat i tolv år. Två saker händer när ett parti regerar väldigt länge. Det ena är att partiet är så upptaget med att regera att det nödvändiga förnyelsearbetet stannar upp och tillflödet av idéer sinar. Det andra är att människor vill ha omväxling och ge nya krafter en chans. Gordon Brown har gjort många misstag, men har hanterat den ekonomiska krisen kompetent. Även om Gordon Blair hade varit premiärminister hade Labout gått tilbaka rejält i valet...
Jag tror att Labour räddades från ett riktigt katastrofval av Liberaldemokraternas ledare Nick Cleggs strategiska misstag att inte utnyttja sin position som potentiell vågmästare. I valets slutspurt, när det blev alltmer uppenbart att hans parti skulle bli vågmästare, deklarerade han att han kommer låta Tories bilda regering om det blir störst.
Varför var det ett misstag? Jo, på två sätt. Dels avsade sig LibDem möjligheten att utnyttja sin förhandlingsposition fullt ut för att få maximal utdelning för sina krav. För det andra så signalerade han till den stora grupp väljare som valde mellan LibDem och Labour att en röst på LibDem nästan var samma sak som en röst på Tories ledare David Cameron som premiärminister.
Det strategiska misstaget förklarar den tydliga strömmen av väljare från LibDem till Labour under de sista dagarna i kampanjen. Båda partierna låg lika några före valet, men Labour fick 29 procent mot 23 för LibDem, som dessutom gick tillbaka i antal mandat trots en ökning i procent. LibDems position är därmed avsevärt försvagad inför de närmaste dagarnas förhandlingar om regeringsbildning...
Läs artiklar i Aftonbladet här och här.
Läs artiklar i DN här, här, här, här, här, här.
Läs artiklar i SvD här, här, här och här.
Nytänkande krävs för att rejält minska hemlösheten
Socialtjänsten är det område som har blivit allra mest misskött av den moderatledda majoriteten i Stockholm under de senaste tre åren. I fast penningvärde har budgeten minskat med över 10 procent och det märks verkligen.
Som politiker arbetar jag mycket med sociala frågor och framför allt tre av dem är extra viktiga att ta tag i efter valet, när Miljöpartiet förhoppningsvis ingår i en ny majoritet som styr i Stockholm. De tre frågorna: 1. En rejäl minskning av hemlösheten. 2. Ökat stöd och hjälp åt utsatta barn och ungdomar. 3. Ökat förebyggande arbete för att minska bruket av alkohol och droger bland unga.
En av de absolut viktigaste frågorna är alltså att minska hemlösheten. Under våren har jag tillsammans med medarbetare på Miljöpartiets kansli och medlemmar arbetat med att konkretisera våra förslag för att få fram mer bostäder för personer som lever i hemlöshet.
Ytterligare ett steg i den processen har tagits idag, då vi har hållit ett rundabordssamtal om våra förslag. Deltagande vid samtalet var Stiftelsen Hotellhem, Situation Stockholm, Enheten för hemlösa (socialtjänstförvaltningen) samt frivilligorganisationerna Ny Gemenskap, Convictus och Stadsmissionen.
Framöver går det att läsa mer om vårt arbete med hemlösheten och de andra sociala frågorna på denna blogg.
Läs mer om Miljöpartiet i Stockholms arbete för att minska hemlösheten här.
Klimatet inte enda argumentet för att avveckla oljan
Oljekatastrofen är inte så unik som vi kan tro när vi oroas över konsekvenserna för vatten, djurliv och miljö i den Mexikanska golfen. Det sker årligen många stora olyckor runt om i världen, men en stor oljeolycka i USA ges mycket större uppmärksamhet än tio stora olyckor i t. ex Nigeria, som också är en stor oljeproducent.
Att borra efter olja nära kuster är mycket riskabelt och sätter fokus på det andra stora argumentet mot olja som energikälla. Det första är naturligtvis utsläppen av koldioxien som oljeförbränning leder till och orsakar uppvvärmning av vår planet. Det andra, lika självklara, är övriga stora miljökonsekvenserna som oljehanteringen innebär, allt ifrån borrningen till riskabla transporter i tankers över havet och utsläpp av miljögifter vid förbränningen.
Vi måste alltså avveckla oljeanvändningen och använda ekonomiska styrmedel för att ställa om till miljövänlig energi som vind, sol och biogas m m. De borgerliga partiernas ojande över det rödgröna regeringsaternativets förslag till höjning av bensinskatten med 49 öre ter sig därför minst sagt magstarkt...
Läs om Miljöpartiet i Stockholm energipolitik här.
Läs artiklar i DN här, här, här, här och här.
Läs artiklar i SvD här och här.
Lika rättigheter och Kultur tunga frågor för MP
Idag har Miljöpartiet i Stockholm anordnat en visning av afrikansk film på BioRio vid Hornstull. På visningen, som var mycket välbesökt och uppskattad, visades "Pumzi", en futurisktisk Kenyansk kortfilm, och "Sex, Okra and Salted Butter", en varm komedi från Tchad om motsättningar mellan generationer.
Med visningen ville vi lyfta fram afrikansk film, som spelar en viktig roll i att modernisera vår bild av Afrika. Tyvärr är bilden av Afrika fortfarande alltför endimensionell och präglad av elände, trots att Afrika är en väldigt mångfacetterad kontinent.
Bio Rio hette under flera decennier Kvartersbion och drevs ytterst förtjänstfullt av elsjälen René Reiss, som för två år sedan sålde den till Folkets Hus och Parker. Miljöpartiet kämpade under det sista året av Kvartersbions tid för att rädda den och det är verkligen glädjande - och viktigt - att den finns som en av få verkligt alternativa biografer i Stockholm.
Med filmvisningen ville vi, Miljöpartiet, också lyfta fram en annan sak; den särbehandling och diskriminering som ofta drabbar personer med utländsk bakgrund gäller i extra hög grad för afrosvenskar. Lika rättigheter för alla, oavsett om det är i arbetslivet eller när man ska besöka en restaurang eller diskotek, är grundläggande i ett demokratiskt samhälle.
Stockholm ska vara fritt från diskriminering, ska ha en aktiv politik för lika rättigheter och jämställdhet och för att allas kompetens tas till vara, oavsett etnisk bakgrund, ålder, kön, funktionsnedsättning eller sexuell läggning. En del av ett sådant demokratiskt samhälle är också ett rikt kulturliv som får blomstra. Lika rättigheter och mycket bättre förutsättningar för kulturen kommer att få en framträdande plats om Miljöpartiet ges möjlighet att styra Sverige och Stockholms stad nästa mandatperiod.
Läs om Miljöpartiets politik för lika rättigheter, för jämställdhet, för kultur och för pensioner och äldreomsorg.
Höj stödet till Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta
Idéellt arbetande frivilligorganisationer fyller en mycket viktig roll, som komplement till en kommuns egna verksamheter. En organisation som utför ett värdefullt arbete är Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta.
Den borgerliga majoriteten i Stockholm har sedan den tog över 2006 successivt minskat sitt bidrag till frivilligorganisationerna, vilket också har drabbat Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta. Kvinnocentret hjälper bl a kvinnor med sina SFI-studier, eftersom en del har svårt att tillgodogöra sig undervisningen och behöver mer tid. De utgör ett viktigt komplement till kommunens SFI-verksamhet och då är det naturligtvis orimligt att dra ner på det lilla stöd de får.
Awad Hersi och Tomas Beer, Miljöpartiets representanter i stadsdelsnämnden i Spånga-Tensta, föreslog i mars, tillsammans med Socialdemokraternas ledamöter, att denna viktiga idéella verksamhet skulle få höjt stöd - från 120 000 kr till 200 000 kr. De borgerliga ledamöterna avslog detta och beslöt att minska bidraget till 100 000 kr.
Idéellt arbetande organisationers engagemang får aldrig tas för givet. Höj stödet till Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta, så att de får rimliga möjligheter att fylla sin viktiga roll och känner uppbackning från samhället.
Äldre par ska naturligtvis kunna fortsätta bo ihop
Att en del äldre par inte kan fortsätta bo ihop när en en av dem behöver flytta till äldreboende är naturligtvis inte rimligt. En del kommuner visar flexibilitet och ger de äldre som vill fortsätta bo ihop den möjligheten, medan andra tycker det är för dyrt eller komplicerat.
Just flexibiliteten tror jag är det viktiga här. Om en i paret t ex blir dement och maken/makan vill fortsätta bo ihop med sin partner så går det naturligtvis att ordna, men det krävs att man tänker lite nytt i planeringen.
Från Miljöpartiets sida anser vi att äldre par som vill fortsätta leva ihop ska få fortsätta göra det, även om bara den ena partnern har behov av äldreboende. Men det är viktigt att betona valfriheten här. Många äldre som har levt ihop med en sjuk eller funktionsnedsatt make/maka länge tycker ofta att det känns befriande när partnern flyttar till ett äldreboende. Friheten att välja att leva ihop eller att inte göra det är alltså det avgörande.
Läs artikel i Aftonbladet här.
Miljöpartiet tar väljare från höger och vänster
Svenska Dagbladet redovisar i en SIFO-mätning hur de osäkra väljarnas sympatier ser ut och hur många de är. Resultatet är mycket intressant och dessutom glädjande för en miljöpartist.
Mätningen visar att vi i Miljöpartiet lyckats bra med att kommunicera till väljarna vilka vi är. MP är ett grönt parti med solidaritet i högsätet och samtidigt en människosyn som utgår från att människor är olika och har olika önskemål. Det är det sistnämnda som gör att vi ligger lite närmare de borgerliga partierna i valfrihetsfrågor.
Exempel på sådana valfrihetsfrågor är rätten att välja skola och val av insatser och utförare inom äldreomsorgen. När det gäller ambitionen att ingen ska hamna utanför, dvs en grundläggande samhällssolidaritet, ligger vi närmare S och V.
Ungefär en tiondel av de borgerliga väljarna överväger att byta till Miljöpartiet och ytterligare en tiondel överväger att byta till Socialdemokraterna. Trots att MP är en tredjedel så stora som S är vi alltså lika attraktiva för borgerliga väljare. Miljöpartiet har blivit en trovärdig tredje - grön - kraft i svensk politik.
Läs artiklar i SvD här och här.
Dålig politik att hålla flygbolag under armarna
Johan Norberg skriver idag i en kolumn i Metro att det finns en överetablering i flygbranschen och att denna underlättas av att många regeringar håller den egna nationens bolag under armarna.
Visst är det så - och det gäller tyvärr den svenska regeringen också. I februari sköt till en miljard av skattemedel för att stötta SAS och nu vill de stödja bolaget igen. Skälet till att det är dålig politik borde vara uppenbart för alla; staten behöver inte äga flygbolag för att flyget ska fungera. Försvinner några bolag går andra in och övertar rutterna, planen och personalen.
Åtskilliga flygbolag förlorar alltså miljardbelopp helt enkelt för att de är för många. Norberg konstaterar att den nödvändiga rationaliseringen "förhindras av den nationella gamla prestige som gör att alla länder vill ha stora flygplan med de egna flaggan på".
Då säger någon; "men SJ är ju ett statligt trafikbolag". Men den jämförelsen håller inte alls. Det behövs ett statligt ägande för att uppnå de samordningsvinster som järnvägen har; att kunna erbjuda en resa på samma biljett och för att kunna transportera tungt gods. Järnvägen har en viktig roll i en svensk energiomställning.
Skattemedel ska bara bindas upp i statliga bolag om de gör nytta. De gör noll nytta i ett flygbolag, men stor nytta i SJ.
Avgörande 2012 mellan kollektivtrafik och motorväg
Överenskommelsen mellan Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet om en folkomröstning 2012 om trafiken i Stockholm är enormt viktig. Alla länsbor får nu chansen att göra ett historiskt vägval - ska vi lägga 30-40 miljarder kr på nödvändiga investeringar i kollektivtrafik eller i stället lägga allt detta på en gigantisk motorväg?
För oss i Miljöpartiet är naturligtvis det valet lätt. Motorvägen "Förbifart Stockholm" skulle tränga undan nästan allt annat om den byggs. Men utan den finns det väldigt mycket utrymme för investeringar i kollektivtrafik - utbyggd tunnelbana, förlängd Tvärbana, nya spårvägslinjer både i innnerstaden och runt staden.
Det finns ytterligare två starka skäl till att "Förbifart Stockholm" skulle vara en total felsatsning. Den skulle, i kombination med andra tidigare planerade vägsatsningar, leda till att Stockholmsregionen inte klarar miljömålen och dessutom får ökad trängsel. Detta framgår av en rapport från Landstingets regionplane- och trafikkontor (RTK). Många nya stora motorleder, där "Förbifarten" är den i särklass största, leder till kraftigt ökad bilism. Så enkelt är det faktiskt. Det är också erfarenheterna från många storstäder som gjort liknande stora vägsatsningar. De nya stora billederna avlastar inte, utan leder istället till mer bilism, mer utsläpp och mer bilköer.
Med en seger för kollektivtrafik-alternativet i folkomröstningen den 23 september 2012 får vi alltså en storsatsning på utbyggd tunnelbana, Tvärbana och nya spårvägslinjer. Det skulle leda till att (1) det blir ännu attraktivare att leva i Stockholm, (2) det skulle bli lättare att leva utan bil för de som önskar, eftersom kollektivtrafiken skulle bli tätare och snabbare, (3) det skulle bli lättare att komma fram med bil, eftersom fler av dem som nu är bilister skulle välja kollektivtrafik.
Läs artiklar i Aftonbladet här, här, här och här.
Läs artiklar i DN här, här, här, här, här, här, här, här och här.
Läs artikel i SvD här och här.
Historisk koalitionsregering på väg i Storbritannien
Kommer Liberaldemokraterna (LibDem) att ingå i Storbritanniens nya regering? Mycket talar för det, efter den första av de tre TV-sända debatterna. Nick Clegg är namnet på partiets ledare som nästan "sopade banan" med högerpartiet Torys David Cameron och nuvarade premiärministern; Labours Gordon Brown.
Att regera i koalition är en okänd företeelse i Storbritannien, men nu talar allt för att LibDem för första gången får tillräckligt många mandat för bli vågmästare. LibDem är Storbritanniens svar på Folkpartiet, men ligger längre till vänster.
Med tre relativt jämnstarka partier är det en öppen fråga hur en koalition skulle se, men att Tory och Labour skulle bilda koalition är inte alls troligt. Så frågan är vilket av de två andra partierna väljare LibDem väljer. Oavsett vilket så är en koalition ett mycket bättre alternativ än en ren högerregering, vilket varit de troligaste alternativet fram till nu, eftersom britterna länge velat byta ut Labour-regeringen.
Mitt tips är att LibDem väljer att regera med Tory. Det är mindre riskabelt politiskt, eftersom britterna just nu är ganska trötta på Labour, men jag hoppas jag har fel. Labour har gjort ett bra jobb på miljö- och klimatområdet, inte minst internationellt, och med LibDem skulle de få in en del nya idéer..
Läs artikel i Aftonbladet här.
Namninsamling för bandyhall i Stockholm
Kampen för en bandyhall i Stockholm trappas upp. En namninsamling har nu startats (av undertecknad) med kravet att arbetet med en bandyhall i Stockholm ska påbörjas nu och att en bandyhall ska stå klar senast 2012.
Hallfrågan är helt avgörande för bandyn i Stockholm. Utan en hall riskerar inte bara elitlagen att tyna bort - detsamma gäller för ungdomsverksamheten. Bandyn har en väldigt stor potential att växa som pojk- och flickidrott i Stockholmsregionen. Men en hall är nödvändig, eftersom säsongen på stor is utomhus är mycket kort. Med hall förlängs säsongen med flera månader, vilket är avgörande för att fler ungdomar ska välja bandy (för många den enda idrott de är intresserade av).
Även konståkningen och skridskon lever under svåra omständigheter i Stockholmsregionen. Stockholms bandyförbund är överens med förbunden för konståkning och skridsko att även de två sporterna ska rymmas i en hall. På så sätt löser vi behovet av en inomhushall för tre sporter samtidigt.
Miljöpartiet har länge drivit att en hall måste byggas senast 2012 och vi lämnade in en motion om detta våren 2008. S och V har sedan anslutit sig till kravet. Det hela blir en valfråga, eftersom FP och M säger att en hall inte kan stå klar förrän 2018.
Gå gärna med i gruppen jag startat på Facebook med kravet att en bandyhall ska stå klar senast 2012. Gruppen startades för tre veckor sedan och har redan över 1000 medlemmar.
Helt klart med rökfri arbetstid, efter förslag från MP
Det är nu klart att det blir rökfri arbetstid för Stockholms stads anställda, efter beslut i kommunfullmäktige igår kväll. Förslaget väcktes första gången av Miljöpartiet i juli 2008, i en partimotion som jag skrev.
Den borgerliga majoriteten lade i augusti 2009 i princip samma förslag som vi lagt ett år tidigare. Därför var det ett mycket enigt fullmäktige som tog beslutet, som börjar gälla den 1 maj.
Rökfri arbetstid är viktig framför allt som en fråga om hänsyn till andra som man kommer i kontakt med i arbetet. Det är en viktig del av livskvaliteten att inte behöva utsättas för rök och röklukt. De som framför allt har bett om detta är äldre som har hemtjänst och som bor på äldreboenden. Men det handlar också om hänsyn till människor med personlig assistans och på boenden med särkild service och för barn på skolor och förskolor.
När det gäller barn och ungdomar handlar det också om att förebygga att de börjar röka, eftersom barn och ungdomar tar efter hur vuxna gör.
Det finns fler fördelar; de som vill sluta röka får lättare att göra detta när arbetskamrater inte tar rökpauser. Detsamma gäller också äldre och personer med funktionsnedsättningar; det blir lättare att sluta för de som vill om inte personalen som kommer på besök luktar rök.
Nikotin är mer beroendeframkallande än alkohol och heroin och därför är det viktigt att kommunen, som arbetsgivare, stödjer de anställda som vill sluta röka. Att erbjuda nikotintuggummi, plåster m. m. är också viktigt. Tyvärr ville den borgerliga majoriteten inte utlova detta, utan hänvisade till att olika nämnder får göra som de vill. Därför kommer vi fortsätta att driva frågan att alla anställda som vill sluta röka ska ha rätt till kurser i rökavvänjning och erbjudas nikotintuggummi och plåster.
Dags sluta elda med kol i Värtan
Återigen uppmärksammas att det är Fortums Värtaverk som är det smutsigaste kraftvärmeverket i landet. Vi i Miljöpartiet har under många år krävt att eldningen av kol måste upphöra. Stockholms stad kan inte år 2010 fortfarande elda med ett fossilt bränsle som släpper ut stora mängder svavel och partiklar plus koldioxid som påverkar klimatet. Därför kommer vi att agera för att stoppa eldningen med kol och olja mitt i miljöhuvudstaden Stockholm.
Läs artiklar i DN här och här.
En självklarhet att äldre par ska kunna fortsätta bo ihop
Att en del äldre par inte kan fortsätta bo ihop när en en av dem behöver flytta till äldreboende är naturligtvis inte rimligt. En del kommuner visar flexibilitet och ger de äldre som vill fortsätta bo ihop den möjligheten, medan andra tycker det är för dyrt eller komplicerat.
Just flexibiliteten tror jag är det viktiga här. Om en i paret t ex blir dement och maken/makan vill fortsätta bo ihop med sin partner så går det naturligtvis att ordna, men det krävs att man tänker lite nytt i planeringen...
Från Miljöpartiets sida anser vi att äldre par som vill fortsätta leva ihop ska få fortsätta göra det, även om bara den ena partnern har behov av äldreboende. Men det är viktigt att betona valfriheten här. Många äldre som har levt ihop med en sjuk eller funktionsnedsatt make/maka länge tycker ofta att det känns befriande när partnern flyttar till ett äldreboende. Friheten att välja att leva ihop eller att inte göra det är alltså det avgörande.
Det är naturligtvis bra att regeringen nu - sent omsider - säger att de vill införa en sådan garanti och att den moderatledda majoriteten i Stockholms stad säger detsamma. Intressant är dock att de borgerliga i Stockholm bara säger att det är ett vallöfte - varför inför de det inte NU i stället för att vänta? Onekligen verkar M, FP och KD inte så angelägna om man tycker att det gott kan vänta ett tag med en sådan här förändring...
Rätten till en alkoholfri uppväxt en frihetsfråga
Dagens Brännpunkt i SvD tar upp en avgörande fråga när det gäller det alkoholförebyggande arbetet, nämligen föräldrarnas oerhörda betydelse som förebilder. Forskning visar tydligt att barn som bjuds på alkohol i hemmen också är de barn som dricker mer alkohol utanför hemmet.
Det är alltså hög tid att slå hål på myten att föräldrar genom att bjuda på ett glas vin till middagen hemma bidrar till ett sunt drickande hos ungdomarna.
Ett utmärkt exempel på hur man kan förebygga alholbruk tidigt bland unga är den så kallade Örebro-modellen. Den går ut på att via föräldrarna påverka ungdomars alkoholvanor. Studierna av Örebro Preventions Program visar två viktiga saker; (1) att det går att få föräldrar att upprätthålla en restriktiv hållning till ungdomarnas drickande och (2) att denna hållning också leder till ett minskat drickande bland de unga. Det är framförallt föräldrarnas attityder och åsikter som påverkas i preventionsprogrammet , snarare än deras eget dryckesbeteende.
Rätten till en alkoholfri uppväxt är en frihetsfråga. Barn och ungdomar ska kunna växa upp i vetskapen att det är OK att avstå från alkohol. Då behövs fler naturligt alkoholfria miljöer för barn och ungdomar att komma till, som caféer och mötesplatser på ungdomars egna villkor.
Läs artikel i SvD här.
Klimatfrågan också en stor säkerhetsfråga
Andrew Mitchell, Storbritaniens Sverigeambassadör, skriver i SvD idag att om vi inte gör något åt klimatförändringarna kommer de att leda till ett ökat hot mot världens säkerhet. Kostnaderna för att övergå till en fossilfri ekonomi är hanterbara, medan kostnaderna för att inte agera vida övergår dessa. Det är naturligtvis en självklarhet, men inte desto mindre tål det att upprepas...
Den brittiska regeringen presenterade för en vecka sedan en åtgärdsplan för att bromsa klimatförändringarna. I planen beskrivs de åtgärder regeringen anser måste genomföras internationellt under 2010 för att ta itu med klimatförändringarna.
De viktigaste är naturligtvis; (1) världen måste stödja övergången till en fossilfri miljödriven ekonomi och (2) det behövs ett internationellt regelverk för att kunna klara övergången till en fossilfri miljödriven värld.
Vi måste alltså, världen över, göra väldigt stora investeringar i förnyelsebar energi (sol, vind, biogas m m) och ny teknik som sparar energi. De säkerhetspolitiska förändringar som klimatförändringarna leder till är stora och kommer att bli enorma om det inte sker en relativt snabb övergång till en ekonomi med miljövänliga bränslen. Vi talar om svår torka, vattenbrist, väpnade konflikter om vatten och andra resurser och stora flyktingsströmmar. Detta kommer sin tur att öka de globala spänningarna i världen.
Mitchell konstaterar i sin artikel en annan självklarhet; att de vetenskapliga anledningarna till åtgärder är oförändrade. Alltså; vetenskapsläget är stabilt om att det är mer än 90 procent sannolikt att människans stora användling av kol och olja som ligger bakom klimatförändringarna.
Det är många fler än FN:s klimatpanel som gör självständiga bedömningar om allvaret i klimatförändringarna. De nationella vetenskapliga akademierna i de största länderna; USA, Kina, Tyskland, Storbrittanien och ytterligare 15 länder har, på egen hand, kommit fram till samma sak som FN:s klimatpanel. Detsamma gälller de naturvetenskapliga fakulteterna på de tyngsta universiteten i världen.
Det är med andra ord hög tid att agera med kraft - nationellt och internationellt.
Läs artikel i SvD här.
Vi måste alltså, världen över, göra väldigt stora investeringar i förnyelsebar energi (sol, vind, biogas m m) och ny teknik som sparar energi. De säkerhetspolitiska förändringar som klimatförändringarna leder till är stora och kommer att bli enorma om det inte sker en relativt snabb övergång till en ekonomi med miljövänliga bränslen. Vi talar om svår torka, vattenbrist, väpnade konflikter om vatten och andra resurser och stora flyktingsströmmar. Detta kommer sin tur att öka de globala spänningarna i världen.
Mitchell konstaterar i sin artikel en annan självklarhet; att de vetenskapliga anledningarna till åtgärder är oförändrade. Alltså; vetenskapsläget är stabilt om att det är mer än 90 procent sannolikt att människans stora användling av kol och olja som ligger bakom klimatförändringarna.
Det är många fler än FN:s klimatpanel som gör självständiga bedömningar om allvaret i klimatförändringarna. De nationella vetenskapliga akademierna i de största länderna; USA, Kina, Tyskland, Storbrittanien och ytterligare 15 länder har, på egen hand, kommit fram till samma sak som FN:s klimatpanel. Detsamma gälller de naturvetenskapliga fakulteterna på de tyngsta universiteten i världen.
Det är med andra ord hög tid att agera med kraft - nationellt och internationellt.
Läs artikel i SvD här.
Det rödgröna alternativets politik har större stöd
SKOP presenterar en ny förtroendemätning för regeringsalternativen idag. Den visar att 1/3 av väljarna tror att de rödgröna skulle göra ett bättre jobb än regeringen och 1/3 tror att de skulle göra ett sämre jobb.
Ungefär dött lopp, alltså. Men hur kan det då komma sig att de rödgröna leder alla i opinonsmätningar, med i genomsnitt fem procent? Svaret är naturligtvis; politiken.
SKOP:s fråga avser framför allt kompetens att genomföra politik. Men när man kommer in på politikens innehåll är svaret klart. Väljarna tycker att det räcker med en mandatperiod med den nuvarande regeringen. De vill nu ha en politik med en annan inriktning - som utmärks av investeringar i minskad klimatpåverkan och nya jobb, bättre miljö, höjd kvalitet inom sjukvård, skola och omsorg, lika rättigheter och ett samhälle där alla har en plats.
Läs artikel i Aftonbladet här.
