Två glädjande tendenser
I dagens opinonsmätning från Demoskop bekräftas en rad opinonsmätningar som publicerats den senaste tiden. För det första ligger Miljöpartiets siffror stabilt en bit över 10 procent, med klara tecken på fortsatt ökning. För det andra är Sverigedemokraterna tydligt på nedgång, på väg tillbaka till nivån under fyra procent.
Som jag skrev i gårdagens inlägg så beror MP:s uppgång på att klimat/energi är den stora framtidsfrågan och att vi ses som "the real deal". Förklaringen till SD:s nedgång är lika tydlig. När partiet och deras enda fråga; invandringen, inte debatteras i media så backar partiet alltid. SD bekämpas därför bäst genom att ställas till svars för sin brist på lösningar i de viktiga frågor som engagerar människor mest; klimatet, miljön, ekonomin, arbetslösheten, skolan, omsorgen och hälso- och sjukvården.
Väljarna vill ha "the real deal" i klimat/energi-frågan
Årets sista mätning av partisympatier (Sentio Research) bekräftar den glädjande tendensen från andra mätningar i november och december; Miljöpartiets uppgång och stabilisering på högre nivåer håller i sig. MP har nu etablerat sig på omkring 10 procent eller strax över.
Medierapporteringen kring klimatförhandlingarna i Köpenhamn kan ha gett lite extra draghjälp, men den är troligen begränsad. Klimatfrågan och omställningen av energisystemet är helt enkelt den viktigaste politiska framtidsfrågan och där vill väljarna ha "the real deal", alltså det parti som de tror har störst förmåga att driva nödvändiga förändringar.
Premier League håller högre klass än Primera División
Liverpools viktiga bortaseger mot Aston Villa betyder att det finns ännu ett lag som slåss om en plats i nästa års Champions League. Sju lag slåss nu om de fyra topplaceringarna, vilket gör Premier League till den mest intressanta ligan. Och inte bara det; den engelska ligan har också blivit den bästa, vilket bär lite emot att konstatera eftersom jag själv tycker att den spanska fotbollen är den mest underhållande.
Den spanska Primera División domineras helt av Real Madrid och Barcelona, men sedan är det ganska glest med Valencia och Sevilla en bra bit bakom. Den spanska ligan har blivit ojämn, förutsägbar och därmed också lite tråkig. I England däremot turas de sju i topp om att slå varandra och varje omgång är högintressant. Och det beror inte på svaghet hos de bästa lagen; de tre i topp (Chelsea, Manchester United och Arsenal) vann alla sina grupper i Champions League...
Liverpool såg ut att bli avhängda för någon vecka sedan, men eftersom Chelsea och Manchester United tappat många poäng under december innebär de två raka segrarna att Liverpool är med igen. Liverpool laguppställning är lika stark som de andra topplagens och i likhet med Manchester City är de inte med i Champions League under våren, vilket ökar deras möjlighet att fokusera på ligan. Mitt tips är fortfarande Chelsea som etta med City som främste utmanare, men räkna inte bort Liverpool...
Läs artikel i DN här.
Miljöpartiets språkör populära hos männen
Förtroendemätningen för partiledarna som presenteras idag i Aftonbladet visar på rekordhögt förtroende för Miljöpartiets två språkrör. Uppgången till 52 procent för Maria Wetterstrand och Peter Eriksson, 16 procent mer än i våras, inger respekt hos många.
Två saker i undersökningen är dock minst lika uppseendeväckande som uppgången i sig:
1. Miljöpartiets språkrör är näst populärast bland männen, klart före Jan Björklund (FP). 51 procent av männen har förtroende för språkrören, nästan lika många som bland kvinnorna (54 procent).
2. Endast 11 procent säger sig helt sakna förtroende för språkrören, samma som för statsminister Reinfelt. Inget parti har bättre siffror.
Toivo Sjörén på SIFO skriver i en kommentar den 14/12 till decembers väljarundersökning - där MP har 10,3 procent - att en förklaringaring bakom ökningen i opinonen är en bredare väljarbas. Miljöpartiet håller på att få ett genombrott bland män, vilket alltså också denna mätning tyder på. Det är väldigt glädjande, eftersom en förutsättning för en riktig valframgång 2010 är att MP går hem inte bara bland kvinnor och unga väljare (där partiet alltid varit starkt) utan även bland män och medelålders/äldre väljare.
Läs artikel i Aftonbladet.
Läs artikel i DN.
Läs artikel i SvD.
Sjukförsäkringsbeslutet öppnar väg för klimatpaket
För en stund sedan röstade USA:s senat igenom en genomgripande reformering av hälso- och sjukvårdssystemet. Det är ett historiskt beslut. Det är nu högst sannolikt att det blir hälso- och sjukvård för nästan alla amerikaner. Dessutom innehåller lagpaketet också kraftigt förstärkt skydd för de amerikaner som redan har försäkring.
Det som återstår är att representanthusets version av hälso- och sjukvårdsreform ska jämkas samman med senatens version. Det troliga är att senatens version i princip blir den som går igenom. Beslutet i senaten togs med 60 röster mot 39, vilket är minsta möjliga marginal eftersom 60 röster krävs för att avbryta debatten och gå till beslut. 60 är också antalet personer i den demokratiska senatorsgruppen, där alla röstade för. Samtliga närvarande republikaner röstade emot. I representanthuset däremot räcker det med minst hälften av 435 ledamöter.
Därför kommer Demokraterna i representanthuset att vara mycket försiktiga med att göra förändringar i senatens version. Om en enda demokratisk senator inte vill ha den sammanjämkade versionen har ju Demokraterna inte längre tillräcklig majoritet. Så räkna med ett definitivt och historiskt beslut om hälso- och sjukvård under januari...
Beslutet är väldigt viktigt också för kommande beslut i klimatfrågan under 2010. Arbetet med ett klimatpaket pågår i kongressen, som innebär utsläppsminskningar med 17 eller 20 procent fram till 2020. En förutsättning för att ett sådant beslut överhuvudtaget ska kunna bli av är att Demokraterna inte blir allvarligt politiskt försvagade.
Ett historiskt misslyckande i hälso- och sjukvårdsfrågan skulle sända president Obamas och Demokraternas opinionssiffror i botten. En framgång däremot stärker dem och öppnar vägen för ett kongressbeslut om ett omfattande klimatpaket under våren. Ett sådant beslut är absolut nödvändigt för att USA ska kunna agera med kraft under nästa års två avgörande klimatmöten...
Läs artikel i DN. Läs annan artikel i DN.
Läs artikel i SvD.
MP ökar avståndet mellan de rödgröna och alliansen
Dagens mätning i Expressen visar att mitt parti; Miljöpartiet, går starkt framåt samtidigt som skillnaderna ökar mellan de rödgröna och alliansen. Det stämmer väl överens med övriga mätningar den senaste månaden.
Enligt SCB:s stora mätning från i november tar Miljöpartiet väljare från alla riksdagspartier utom KD. SCB-mätningen visar att MP:s nya väljare kommer ungefär lika mycket från M, FP och C som S och V.
Att Miljöpartiet är så attraktivt sätter Fredrik Reinfeldt och de borgerliga strategerna i ett dilemma valåret 2010. Det kommer inte att räcka för alliansen att ifrågasätta S när MP går så starkt. Dessutom blir det vanskligt att gå för hårt på MP när klimatfrågan kommer att vara i fokus hela valåret. Valrörelsen kommer inte att likna någon tidigare.
Efter Köpenhamn; dags för självkritik och att tänka nytt
De starka reaktionerna världen över efter det ynkliga resultatet av Köpenhamnskonferensen är, minst sagt, befogade. Men kanske kan detta ändå förebåda en positiv vändning för klimatfrågan under 2010. Själv ser jag i alla fall tre skäl till det...
För det första: förhandlingarna har visat precis hur långt alla länder är beredda att gå - och att det inte räcker! Förhoppningsvis leder det till självkritik på många håll och mycket större vilja inför nästa stora konferens om ett halvår.
För det andra: Köpenhamn visade tydligt svårigheterna med konsensus i denna typ av avgörande frågor - ett litet antal länder kan stoppa hela processen som majoriteten är överens om. Men efter ett stort misslyckande, som det här, ökar också benägenhet att söka lösningar "out of the box", dvs nytänkande. Förslaget i Maria Wetterstrands artikel på DN Debatt idag är ett bra exempel på det. Istället för att bara inrikta sig på lösningar som alla kan ställa sig bakom är det dags för de mest ambitiösa och villiga att gå före...
För det tredje: USA var inte redo den här gången, men kommer troligen att vara det i vår. Varför? Den komplicerade lagstiftningsprocessen i USA:s kongress är väldigt tidsödande. Det finns mycket som tyder på en klimatuppgörelse i kongressen under våren som Obama kan skriva under, innebärande mellan 17 och 20 procents utsläppsminskningar fram till 2020. Inte så bra som man skulle önska, men det skulle ändå ge president Obama ett betydligt starkare mandat inför nästa konferens än det han hade i Köpenhamn.
Läs artiklar i DN här och här och här och här.
Läs artiklar i SvD här och här och här och här.
Soros lysande förslag för massiva klimatinvesteringar
Även om Köpenhamn inte blir det genombrott i klimatkampen som de flesta hade hoppats går arbetet vidare, med ännu mer på spel 2010. En av de största utmaningarna är hur finansiera de massiva klimatinvesteringar som behövs i u-länderna.
George Soros, mångmiljardären och filantropen, kom i förra veckan med ett förslag som förtjänar mer uppmärksamhet. I-länderna behöver inte alls ta medel från sina egna nationella budgetar för att finansiera tillräckliga klimatinvesteringar. De har redan pengarna - i Internationella valutafonden (IMF).
Låter det för enkelt och bra för att vara sant? Kanske inte. IMF har utfärdat något som kallas särskilda dragningsrätter (SDR), motsvarande över 150 miljarder dollar, till de 15 mest utvecklade länderna i världen. I praktiken är detta en extra valutareserv på de 15 ländernas reservkonton i IMF, som en säkerhet om finansmarknaderna skulle hamna i kris. Men Soros påpekar att dessa länder knappast behöver några extra valutareserver. Mycket bättre då att använda pengarna där de verkligen behövs - till investeringar i förnyelsebar energi, energieffektivisering, förhindra skogsavverkning m m...
Vad som behövs är att EU, USA och Australien tillsammans ber IMF att få låna t ex 100 miljarder dollar på 25 år från dessa SDR - till en grön fond för utveckling i u-länderna. IMF äger guld med större värde än 100 miljarder dollar, vilket kan användas som säkerhet för lånet, då guldet är öronmärkt för att användas till nytta för u-länderna utveckling.
Soros skriver att de rika länderna som lånar pengarna inte behöver betala någon ränta på lånet till IMF, eftersom guldet ligger som säkerhet. De skulle inte heller behöva återbetala lånet, eftersom pengarna i praktiken redan är deras egna. Vad de behöver är att bestämma sig och börja använda dem!
Med en sådan här lösning skulle massiva belopp bli tillgängliga nu - och ge nödvändiga klimatinvesteringar i Indien, Kina, övriga Asien och Latinamerika en flygande start. Vad som behövs är ett initiativ från EU eller USA...
Om George Soros förslag:
http://www.guardian.co.uk/commentisfree/cif-green/2009/dec/10/finance-climate-change-fund-imf
http://www.timesonline.co.uk/tol/news/environment/article6951748.ece
Läs artiklar i DN här och här och här.
Var ska Aspuddens nya kultur- o mötescentrum ligga?
Så lyckades då Folkpartiet och Moderaterna driva igenom rivningen av Aspuddsbadet. Till det har krävts rejäla skygglappar, stor stelbenthet och en ansenlig mängd förakt för vanligt folkligt engagemang. Men detta har knappast minskar engagemanget hos alla medborgare som vill ha en plats för kultur- och mötescentrum. Badet har ju blivit minst lika mycket en plats för kultur och möten som för bad. Det som för ett år sedan var ett ganska okänt fenomen blev en angelägenhet för massor av människor.
Under tisdagen och onsdagen tecknade också ett stort antal personer andelar i badet för ungefär en miljon kronor. Även om badet nu inte finns mer så är många av alla dessa personer säkert intresserade av att vara en del av ett nytt kultur- och mötescentrum. Ganska fantastiskt, förresten, att så många personer varit beredda att investera egna pengar för att få ha ett kultur- och badhus i sin närmiljö...
Nu återstår att se om FP och M även avvisar den nya föreningens utsträckta hand om samtal om ett kultur- och mötescentrum i Aspudden, när det som har funnits nu rivits...
Läs artikel i DN.
Obegåvat beslut av FP och M att riva Aspuddsbadet
Idag påbörjades rivningen av Aspuddsbadet. Trots ett enormt engagemang från flera hundra människor i området har alltså Folkpartiet och Moderaterna beslutat sig för att driva igenom rivningen.
Rivningen av badet är, milt uttryckt, synnerligen obegåvat. För det första har en ekonomisk förening bildats; Aspuddens kultur- och badhusföreningen, bestående av företagare utan koppling till den gamla badhusföreningen eller aktionsgruppen. De har tagit fram ett förslag för hur badet ska drivas vidare, som lämnades in för en vecka sedan. I förslaget åtar sig föreningen att rusta upp badhuset och göra det till ett unikt kultur- och badhus. Föreningen står för både investeringar och drift. Hur är då detta möjligt? Jo, eftersom badet har blivit så känt så känt finns det nu investerare som är beredda att gå in med pengar.
För det andra har under de senaste månaderna flera hundra människor aktivt engagerat sig i badhusets överlevnad. De vill vara med om att göra ett kultur- och badhus i Aspudden till en succé.
Borgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP) sa som svar på min fråga i kommunfullmäktige den 30/11 att hon skulle ta del av förslaget från föreningen. Hon har dock inte träffat föreningen eller haft någon kommunikation med den.
Folkpartiet och Moderaterna brukar alltid tala om att ta tillvara medborgerligt engagemang och entrepenörsskap. Det klingar väldigt ihåligt när de väljer att driva igenom rivningen av badet utan ens en dialog med de berörda.
Läs artikel i DN.
MP-förslag om sprutbyte förverkligas
Sjukvårdslandstingsrådet Birgitta Rydberg (FP), meddelade igår att ett försök ska genomföras med sprutbyte i Stockholms län. Det är en glädjande helomvändning från henne och Moderaterna, som fram till nu har varit mot sprutbytesprogram som ett sätt att minska smittspridningen av HIV och hepatit.
Bakgrunden är ett förslag från oss; Miljöpartiet i Stockholm stad, som hade med införande av sprutbytesprogram i vårt budgetförslag för två år sedan. Av rädsla för att förlora en votering om införande av sprutbyte - eftersom flera ledamöter hos FP och KD var för - gick Moderaterna med på en utredning. Det är denna utredning, som Stockholms stad och landstinget har gjort gemensamt, som nu föreslår sprutbyte.
Två krav för sprutbyte finns som borde lugna alla som känner sig tveksamma:
Att sprututbyte verkligen begränsar spridningen av HIV och hepatit - och inte heller ökar missbruket - har FN och EU konstaterat. Svensk lagstiftning, som ger klartecken för kommuner och landsting att tillsammans införa program med sprututbyte, har funnits i några år. Ingen kommun mer än Malmö och Lund har dock vågat ta steget att införa det. Därför blir försöket i Stockholm extra viktigt - många kommuner kommer att följa det med intresse...
Läs artikel i DN.
MP-förslag om Olympiastadion kan bli verklighet
Ett första steg mot ett namnbyte för Stockholms Stadion till Olympiastadion togs i tisdags, då idrottsnämnden beslutade att utreda ett namnbyte. Beslutet var ett svar på en motion som jag lade i juni.
Skälen till ett namnbyte är uppenbara; med ett namnbyte till Olympiastadion skulle det bli lättare att marknadsföra arenan och Stockholms som idrottsstad. Det skulle bli lättare för turister att söka sig dit, särskilt om tunnelbanestationen samtidigt byter namn till Olympiastadion, vilket jag också föreslår i motionen.
Stadion är världens äldsta fortfarande använda olympiastadion. Få idrottsplatser har den atmosfär och historia som denna arena har. Dessutom är det många, även stockholmare, som inte vet att det finns en olympiastadion i Stockholm.
DN-Galan kommer från och med 2010 kommer att tillhöra Golden League, världens nya superliga för friidrott, och Finnkampen kommer 2013 tillbaka till Stockholm. Detta talar också för ett namnbyte. Andra städer som har haft Sommar-OS kallar sina arenor för Olympiastadion även efter att OS har ägt rum - Rom och Helsingfors är två bra exempel.
Ett namnbyte avslogs för några år sedan, efter att flera tunga idrottsorganisationer hade föreslagit det; Stockholms Idrottsförbund, DN-Galan, Stockholm Maraton och Sveriges Olympiska kommitté. Idrottsförvaltningen skriver i sin motivering till att ett namnbyte nu bör utredas att olympiadens 100-årsjubiléum år 2012 gör att "frågan har hamnat i ett nytt läge". Låter lovande - fortsättning följer...
Aspuddsbadet igenbommat, men inte rivet...
På uppdrag av Stadshusmajoriteten; dvs Folkpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna; slog Polisen till i morse mot Aspuddsbadet. De människor som fanns i badhuset bars ut och lokalen bommades igen. När en rivning blir av är ännu oklart, men det kan ske när som helst under november, december eller januari.
En ny förening har bildats; Aspuddens kultur- och badhusförening. Miljöpartiets ledamot Else Lundin föreslog igår på idrottsnämndens sammanträde att de styrande ska inleda samtal med föreningen, för att hitta en lösning för att rädda badet. Badet drivs ideellt - det är en synnerligen god affär för staden att ha kvar ett bad som inte har några driftkostnader och därtill är kulturmärkt...
Så länge badet står kvar finns det hopp. Det politiska priset för att riva badet och gå emot en massiv opinion i Aspudden och området däromkring blir högt. Inte minst gäller detta Folkpartiet, som har posterna som ansvarigt borgarråd; Madeleine Sjöstedt, och ordförande i Hägersten-Linjeholmens stadsdelsnämnd; Abit Dundar. Detta vet Folkpartiet också. Frågan är om de är beredda att verkställa rivningen och få all den negativa publicitet som det skulle innebära. Som tidigare är allmänhetens protester och medias bevakning avgörande...
Läs artikel i DN.
M ansluter sig till MP:s politik om hemlösheten...?
Moderaterna, i form av borgarrådet Ulf Kristersson, ansluter sig till Miljöpartiets linje för att lösa problemen med att många människor är hemlösa. Den artikel som idag publiceras på DN Debatt argumenterar väl för att en fast bostad först är en förutsättning för att kunna lösa andra sociala problem.
Artikeln innehåller dock nästan inget konkret för att förverkliga det som kallas "Housing first". Ett gemensamt projekt ska startas av Stockholms socialtjänst, Stockholms Stadsmission och Lunds Universitet där man ska "vända sig till hemlösa som är motiverade till ett socialt förändringsarbete och för vilka den långa boendetrappan inte är ett bra alternativ".
Miljöpartiet har sedan några år tillbaka drivit, i Stockholms stad och i Riksdagen, att "Housing first" ska bli praktisk politik. I Stockholms har vi i våra budgetförslag haft med detta och själv lade jag en motion till kommunfullmäktige om detta i juli. Internationell forskning visar att en fast bostad är nödvändig för att kunna lösa andra problem.
Den andra stora bristen i artikeln - alltså förutom bristen på konkret politik - är att den inte nämner den stora grupp hemlösa som inte har några påtagliga sociala problem förutom själva hemlösheten. Dessa utgör majoriteten av de hemlösa och många av dessa personer slås ut och utvecklar allvarliga sociala problem om de inte får en fast bostad. Många har skulder, betalningsanmärkningar eller tidigare vräkningar vilket gör att de nekas kontrakt av hyresvärdarna.
Det finns ett konkret problem med att få fram förstahandskontrakt för mindre attraktiva hyresgäster. Detta problem kan inte önskas bort. Vårt konkreta förslag är att Stockholms stad bildar ett bolag eller stifelse med uppdrag att köpa och förmedla bostäder till de som av egen kraft inte kommer in på bostadsmarknaden. Vad säger Moderaterna...?
Se artikel i DN
Uppåtgående trenden för MP fortsätter...
Den uppåtgående trenden för Miljöpartiet fortsätter, i alla fall enligt två opinionsmätningar som publicerats senaste veckan - Demoskop och dagens SIFO-mätning - där Miljöpartiet ligger på över nio procent.
Sverigedemokraternas uppgång oroar. Personligen tror jag att det bästa förhållningssättet är att inte behandla dem som ett riksdagsparti förrän de faktiskt sitter i riksdagen. Uppgången nu hänger tydligt ihop med att de varit mycket i media och det är bara genom uppmärksamhet de kan växa. Genom att föra debatten på deras planhalva och debattera invandring med dem växer också den frågan i betydelse i väljarnas medvetande. Därför bekämpar vi Sverigedemokraterna bäst genom att koncentrera oss på alla de andra frågor som väljarna tycker är viktigare...
Tredelad föräldraförsäkring är en vinnare för alla
Under den pågående S-kongressen i Älvsjö ska beslut snart tas om föräldraförsäkringen. Av debatten inför kongressen att döma finns det goda möjligheter för ett beslut om tredelad försäkring - en tredjedel var för de båda föräldrarna och en tredjedel att disponera fritt.
En kort historieskrivning; socialminister Bengt Westerberg (FP) lanserade den första "pappamånaden" i början av 90-talet under den dåvarande Bildt-regeringen. Miljöpartiet tog initiativet till den andra reserverade månaden under samarbetet med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Miljöpartiets kongress 2005 beslöt att ta ställning för en tredelad föräldraförsäkring.
Socialdemokraterna har brottats med frågan i flera år, men har inte velat eller vågat sätta ner foten. Dags för ändring på det nu, får man hoppas. I så fall blir det en av de reformer som en rödgrön regering kommer att genomföra efter valet 2010.
De tidigare införda "pappamånaderna" visade att föräldrarna ganska omgående anpassade sig till det nya. Papporna tog snabbt ut mer föräldraledighet, till glädje för barnen, dem själva och barnens mammor. Samma sak kommer att hända igen om antalet reserverade månader ökar från två till fyra.
Argumenten för att föräldrarna delar på föräldraförsäkringen är starka. Förutom att barnen får större tillgång till sina pappor när de är riktigt små ökar jämställdheten i hemmet. Mer jämställda hem är mer harmoniska hem. Och inte minst viktigt; kvinnornas roll på arbetsmarknaden stärks, eftersom arbetsgivaren inte automatiskt utgår från att det är kvinnan som ska vara föräldraledig.
Läs artikel i DN här.
Fredspris till Obama skapar möjligheter
Nobels fredspris till Barack Obama gläder många, men har också överraskat en del. Personligen tycker jag att Obama är det logiska valet.
Nobelkommittén skriver att Obama får priset för "his extraordinary efforts to strengthen international diplomacy and cooperation between peoples". Obama har under sin korta tid som president verkligen lyckats skapa ett bättre samarbetsklimat i världen. Han har dessutom tagit initiativ för nedrustning av kärnvapen, sett till att fredsprocessen i Mellanöstern kommit igång igen och inlett en diplomatisk offensiv gentemot Iran.
Visserligen leder Obama ett land som befinner sig i två krig; i Irak och Afghanistan. Men krigen har pågått i sex resp. sju år och de ärvdes från Georg Bush och Republikanerna för mindre än nio månader sedan.
Möjligherna att hitta en hållbar lösning på klimatfrågan och skapa en rättvis fred i Mellanöstern har ökat genom att Obama fått priset. Tillsammans med kärnvapenfrågan är dessa de två viktigaste fredsfrågorna. Om vi inte lyckas hålla nere klimatökningarna kommer en rad väpnade konflikter att utlösas som i grunden beror på brist på naturresurser. Vi kommer i så fall sannolikt att se flyktingströmmar som inte liknar något vi hittills har sett i historien. En rättvis fred i Mellanöstern, där palestinierna äntligen får en egen livskraftig stat, skulle innebära en fredsinjektion för hela regionen.
Vi behöver tänka nytt för att minska hemlösheten
Dagens Nyheter rapporterade för några dagar sedan att de privata fastighetsägarna i Stockholm inte leverar försökslägenheter så som överenskommits med Stockholms stad. Enligt borgarrådet Ulf Kristersson (M) är de privata fastighetsägarna oroliga för att bli lämnade i sticket när provboende inte fungerar.
Jag är övertygad om att en del av svårigheten med att få fram bostäder för hemlösa är konceptet med försökslägenheter. Vi behöver i stället se en fast bostad som en mänsklig rättighet, även när det gäller de som idag är hemlösa. När en person från början har ett förstahandskontrakt ökar det tryggheten. Det i sin tur ökar motivationen och förmågan att också bearbeta andra problem, t. ex. missbruk, för att också kunna klara av boendet på längre sikt.
Problemet med att människor inte får en fast bostad har funnits i många år och antalet hemlösa ligger ganska konstant. Det krävs nytänkande för att kunna minska hemlösheten rejält. Ett sätt är att utveckla en svensk modell av den finska Y-stiftelsen. Denna organisation köper in lägenheter och hyr ut dessa till hemlösa. För de hemlösa med missbruk eller psykiatriska problem utformas olika indivuellt anpassade stödinsatser. Sedan stiftelsen infördes på 80-talet har antalet hemlösa minskat betydligt.
Miljöpartiet driver, både på riksnivå och i Stockholm, att en svensk modell liknande Y-stiftelsen ska utformas. En sådan stiftelse, eller bolag, ska köpa delar av bostadsbestånd och hyreshus. Lägenheterna som köps in ska erbjudas hemlösa, i form av förstahandskontrakt. Bara några få lägenheter i varje fastighet bör säljas till bolaget eller stiftelsen, så att det inte uppstår någon segregering.
Det är lätt att glömma att de flesta hemlösa inte är social utslagna. Många människor som har skulder eller som tidigare blivit vräkta är i praktiken utestängda från bostadsmarknaden. De nobbas av hyresvärdarna trots att de har stått tillräckligt länge i bostadskö för att kunna få kontrakt. Många har arbete och en ordnad social situation, men riskerar att på sikt bli utslagna om de inte får en trygg boendesituation.
Vi måste våga tala om vardagsdrickandet
Enligt Statens Folhälsoinstitut (FHI) har det s. k. riskbruket hos unga män och kvinnor (25-29 år) ökat kraftigt under de senaste fyra åren. Att "riskbruka" är att dricka såpass mycket så att man riskerar utveckla ett alkoholberoende.
Siffrorna som FHI redovisar är alarmerande. Bland unga män har andelen med riskbruk ökat från sju till 13 procent, alltså nästan en fördubbling. Bland kvinnor har andelen ökat från sex till åtta procent; dvs en ökning med en tredjedel. Ökningen beror framförallt på ökad tillgänglighet. Sett i ett historiskt perspektiv är alkoholen betydligt billigare nu än tidigare. Enlígt alkoholläkaren Sven Andreasson på FHI hänger det också ihop med en ungdomskultur där alkohol fått en allt större roll de senaste åren.
Ett tankefel som tyvärr är alltför vanligt i debatten är en fixering vid dem som redan har utvecklat ett missbruk. Men missbrukare rekryteras från "riskbrukarna". Frågan är därför; hur kan man minska rekryteringen till gruppen som har ett riskabelt högt alkoholbruk? Om vi undantar höjning av priset på alkohol så är en lösning uppenbar, men vi måste våga tala om den. Vi vuxna kan påverka de ungas förhållande till alkohol genom att ändra hur vi själva handskas med alkohol. Genom att minska vardagsdrickandet och framför allt det som sker i barnens närvaro.
I en dokumentär i SVT i november förra året visade Evin Rubar på ett slående sätt kopplingen mellan de vuxnas vardagsdrickande och barns och ungdomars uppfattningar om detta. En grupp slumpmässigt utvalda sjuåringar berättade hur de upplever de vuxnas drickande.
Några reaktioner från barnen visade tydligt på problemen med vardagsdrickande som pågår inför barnen. Om varför vuxna dricker sa barnen; "man ska dricka när man är vuxen". Barnen kände sig otrygga även när vuxna var mycket milt påverkade. De hade också bra koll på när de vuxnas beteende förändras, efter ungefär 2-3 glas; "de ser ut på ett annat sätt". Även om de vuxna själva inte tycker att deras beteende förändras märker alltså barnen det direkt...
Alltför många barn fostras tidigt - fler än för 10-20 år sedan - i att dricka är något man förväntas göra som vuxen. För att kunna minska vardagsbruket av alkohol i hemmen arbetar en del kommuner med informationsinsatser riktade direkt mot föräldrarna. Budskapen är; bjud aldrig dina barn och tonåringar på alkohol, drick helst inte inför dina barn och definitivt inte så att du blir påverkad. Sådant arbete riktat direkt mot föräldrarna skulle behövas i alla kommuner.
Inte särskilt begåvat Förbifarts-beslut
Så kom då det väntade beskedet igår från den borgerliga regeringen om att man vill att "Förbifart Stockholm" byggs. Rubriken ovan är förstås ett understatement - det vore korkat att bygga denna jätte-bilväg.
För det första; "Förbifart Stockholm" är ingen förbifart. Skulle den ha varit en produkt skulle de som saluför den blivit fällda för falsk marknadsföring. Den är en expansionsled som kommer att leda till kraftigt ökad biltrafik i regionen. Den kommer inte heller att avlasta innerstaden, vilket SIKA (Statens Institut för Kommunikationsanalys), konstaterat.
"Förbifart Stockholm" kommer också att leda till utspridd bebyggelse i regionen, som inte kommer att kunna erbjuda bra och tät kollektivtrafik. Konsekvensen blir ökad bilism, minskad andel kollektivtrafik och ökade utsläpp. Dessutom innebär den mycket stora ingrepp i naturen.
Som om inte detta skulle vara nog så kostar schabraket ungefär 30 tusen miljoner kronor att bygga. Ja, ni läste rätt. Dessa pengar tas i praktiken från stora kollektivtrafiksatsningar som annars skulle kunna bli av.
Bästa sättet att få stopp för galenskapen? Att Miljöpartiet i september 2010 får en stor valframgång och sedan, i en rödgrön majoritet, förhandlar bort "Förbifarten".
Läs artiklar i DN här och här och här.
Läs artikel i SvD här.
